Vem var min pappa? Det försöker Mustafa Zatara ta reda på från Kulturhuset Stadsteaterns scen i Husby.
Leonard Stenberg
Året var 1992 när Hasan Zatara blev den sista i raden av de människor som drabbades av Lasermannens våld, då han blev skjuten i huvudet i sin kiosk på Hägerstensåsen i södra Stockholm.
Hemma i Rinkeby väntade fru och sju barn, där livet för familjen aldrig skulle bli sig riktigt likt igen. Hasan Zatara överlevde mirakulöst, men tillbaka kom en pappa som var stum och förlamad.
– Vi fick inte hem vår pappa som vi var vana vid. Jag var så liten att jag knappt minns något, så just där och då kanske jag inte förstod allt som hände, men det påverkade oss alla väldigt mycket, säger sonen Mustafa Zatara.
Flyttade in hos pappan
I takt med att åren gick växte en allt större vilja att försöka förstå varför något så hemskt hade drabbat just hans familj, berättar Mustafa Zatara. Det fanns en stor sorg och en vrede – men samtidigt en nyfikenhet och längtan.
– Jag har fått växa upp med en förlamad pappa, som inte kan prata. Jag har egentligen bara känt till den han blev efter dådet. Ju äldre jag själv blev, desto fler frågor fick jag dock: vem var egentligen min pappa?, säger han.
Det slutade med att han i vuxen ålder flyttade in hos pappan i Rinkeby under en tid.
– Jag ville lära känna honom. Veta vad han drömt om, var han stod politiskt, vilken hans favoritfärg var. På något sätt kanske jag ville hitta mig själv också, i sökandet efter identitet.
I lägenheten i Rinkeby hittade han massor av gamla dokument, bilder och filmer.
– Jag fick höra honom prata igen, höra hans röst. Det var fint, samtidigt som det slog mig på riktigt; allt det här tog Lasermannen ifrån oss. Samtidigt är jag glad för vi har en pappa som är vid liv. Han är en kämpe, en fantastisk människa, säger Mustafa Zatara.
Mustafa Zataras pappa Hasan Zatara blev den elfte och sista att drabbas av Lasermannens våld. Nu sätter han upp en monolog om sökandet efter vem pappan var – innan dådet.
Leonard Stenberg
Skildra de drabbade
Från augusti 1991 till januari 1992 satte Lasermannen skräck i Sverige, när han sköt elva personer vid olika attentat i Stockholm och Uppsala.
Gemensamt för alla drabbade var att de hade mörkt hår, eller mörk hudfärg.
Det har sedan dess gjorts många skildringar av Lasermannen, men aldrig riktigt något om hans offer, tycker Mustafa Zatara.
Först tänkte han att allt det han hittade hemma hos pappan skulle bli en bok, men under tiden den processen pågår har han nu satt upp en monolog på Kulturhuset Stadsteatern i Husby, som går under namnet "Vem var min pappa?".
Den har gått så pass bra och blivit så pass hyllad att man nu satt in extraföreställningar.
– Jag vill verkligen lyfta Kulturhuset Stadsteatern i Husby, att man satsar på lokala profiler och ger oss det här förtroendet, säger Mustafa Zatara.
Mustafa Zatara gör debut på teaterscenen i Husby: "Det är en ära att få göra pappa rättvisa", säger han.
Leonard Stenberg
Satt längst fram
Så vem var då Hasan Zatara? Ur alla saker Mustafa hittade där hemma i lägenheten i Rinkeby växte en tydlig bild fram.
– Han var företagare, entreprenör precis som jag, det är nog från honom jag fått många av mina egenskaper. Han drev butiker, var ungdomsledare i Rinkeby, lite av en profil i området, en omtyckt man. Det är en ära att få göra honom rättvisa, berätta hans historia.
I processen har bandet far och son emellan vuxit.
– Jag har återtagit relationen till min pappa. Han är den starkaste jag vet, min största motivation i livet. Han inspirerar mig att ta mig an alla utmaningar.
När föreställningen hade premiär i Husby satt pappan där, längst fram på första raden.
– Jag har aldrig sett honom så rörd och stolt, säger Mustafa Zatara.
Far och son, Hasan Zatara och Mustafa Zatara.
Privat