Jill Ung är skådespelaren vars meritlista imponerar – från scen till tv-serier och film. Nu senast i hyllade "Vår tid är nu".
– Jag flimrar förbi i den kommande säsongen, avslöjar hon om sin roll som fru Andersson, grannen till den ensamstående mamman Maggan (Josefin Neldén).
– Jag gav hucklet ett ansikte, fortsätter hon med ett leende.
– När jag såg hur jag såg ut insåg jag att jag liknade min mormor Gerda, som en av kärringarna på svalen hemma som hade åsikter om allt och alla.
Det var hos sin mormor och morfar hon växte upp i Lundby. Mamman vara bara 16 år då Jill Ung kom. Musikaliteten hos morfadern skulle visa sig gå i arv. Så också Jill Ungs mammas scenkonster – hon var bland annat en av dansarna till Karl Gerhard på Cirkus i Göteborg.
Redan som liten tös visste hon att det var till scenen hon ville. Inledningsvis var det svensktoppssångerska, då hon spontant sjöng sin repertoar av svensktoppslåtar för grannarna i början på 60-talet.
– Jag kunde alla låtarna och sjöng gladeligen, säger Jill Ung.
– Men jag fattade att det inte var något yrke och redan tidigt sökte jag mig till skådespelandet. Jag brydde mig aldrig om gymnasiet, för jag visste att jag skulle bli skådespelare. Mamma tyckte att det var exter, men blev väldigt glad då jag kom in på scenskolan i Malmö 1982.
Men först hamnade hon som sångerska i klassiska Kung Sune & Göteborgsrockarna i slutet på 70-talet. Några år av vildsint rock'n'roll kan också vara en bra scenskola.
– Jag bara ramlade in där, säger Jill Ung, som innan dess klarat av både nyårsrevy i Uddevalla och i "Veckans revy" med Sten-Åke Cederhök på Liseberg.
Jo, Jill Ung trivs bland högt och lågt. Mixen är det hon uppskattar mest i yrket.
– Jag tycker om då det är blandat, som att spela Lars Norén eller barnteater. Uppträda på Folkteatern eller Lisebergsteatern. Eller att gå från tv till film. Jag gillar då det är omväxling, säger hon.
Nu är hon aktuell i "Saltön"-regissören Lena Koppels film "Krocken" tillsammans med några ur den svenska skådespelareliten. Ett uppdrag som var självklart, men kanske inte så lönsamt.
– Lena och hennes man Otto Runmark finansierar den helt själva. Vi filmade utanför Norrköping i åtta intensiva dagar. Det var tänkt att bli i kronologisk ordning. Men vädret var inte alltid på vår sida, säger Jill Ung, som precis som de andra som är med får betalt om filmen i sin tur betalar sig.
I sommar kommer hon spela i en nyskriven pjäs på Teater Tofta i Bohuslän. Ytterligare några erbjudande finns, men inte i den utsträckningen hon skulle önska.
– Jag är kanske dålig på att jaga jobb. Men samtidigt upplever jag som kvinna över 60 år att det finns en utseende- och åldersfixering i min bransch som gör mig förbannad. Det är ju teater det handlar om. Det är ju nu jag kan mitt yrke.
