Det var många som fick ta omvägar ut på gräsmattan när hundratals kanadagäss tog över Tenstadalen tidigare i veckan.

Med sina långa halsar, flaxande vingar och arga ögon var det tydligt att människor inte riktigt var välkomna att vandra i deras väg, trots att de faktiskt befann sig på gångbanan.

– De sprang efter mig! Jag blev jätterädd! Jag har aldrig sett så många fåglar här innan, det här hör inte till vanligheterna, säger en förbipasserande Tenstabo, som snabbt skyndar vidare bort från fåglarna och inte har tid att stanna för att ta bild till tidningen.

Fåglarna gjorde utfall mot förbipasserande.

Emma Löf Hagström

"Opportunister"

Att fåglarna väljer att vistas just här är dock inte så konstigt.

– De äter i huvudsak gräs, och gräs finns det ju gott om i Tenstadalen. De kan nog komma att bli kvar i några veckor, berättar Ulf Svahn, ordförande i Järvafältets Ornitologiska Klubb, JOK.

Förmodligen har fåglarna kommit norrifrån och valt att mellanlanda i Tensta ett tag, innan de rör sig vidare mot lite varmare platser.

– De drar sig söderut så långt som där de hittar mat. De är inga superlogiska djur, de konstaterar inte att "nu har vi betat av, nu åker vi till nästs" utan är snarare opportunister och stannar så länge det är möjligt, till det blir för kallt. Vatten är också intressant, de gillar att vara nära vatten.

Är Tenstadalen tillräckligt nära vatten?

– Ja, du har Råstasjön, Lötsjön, Hästa groddamm och de nya dammarna vid begravningsplatsen på tillräckligt avstånd. Kanadagässen äter på dagen, och flyger i väg till vattnet på natten, säger Ulf Svahn.

Ulf Svahn, ordförande i Järvafältets Ornitologiska Klubb, JOK.

Privat

Inte omtyckta

Nu för tiden ser de flesta kanadagässen som en olägenhet.

De är stora, äter mycket, smutsar gärna ner på publika platser och drar sig med nöje till strandområden med fint gräs där även människor gillar att hänga.

Hela anledningen till att fågeln ens finns i Sverige är från början dock för att de ansågs så vackra, berättar Ulf Svahn.

– Det är en nordamerikansk fågel, det hör man även på namnet, som i början av 1600-talet plockades över till England. På 30-talet togs den till Sverige för att den betraktades som så fin. Lite senare togs den hit igen, för att jägare tyckte att den var rolig att jaga. Så den har inplanterats i omgångar, kan man säga, säger han.

Varför jagar fåglarna folk?

– Om man kommer nära deras ungar så kan det mycket väl bli ett skyddsbeteende. De springer emot dig, väser ofta, med utsträckt hals. De vill få bort dig helt enkelt. Jag har aldrig varit med om att det blivit en fysisk attack mot människor, men jag vet i och för sig inte vad som händer om man faktiskt inte tar avstånd när de gör något sådant. Mitt tips är att vända och gå därifrån, säger Ulf Svahn.