Cheima Bouchnak, lärare på Runby skola, tackar för allt stöd hon fått sedan knivattacken förra veckan.
Privat
Det har gått fem dygn sedan språklärare Cheima Bouchnak, 35, blev slagen och angripen med kniv av en okänd man på parkeringen vid Runby skola.
Hon är hemma igen, trött och omtumlad.
Hur mår du nu?
– Bra fråga. Jag har inte hunnit smälta allt som har hänt.
Hon har ont i såret efter knivhugget som tog i magen. Och händelsen spelas upp om och om igen huvudet.
– Jag får flashbacks som kommer när jag ska lägga mig. Jag har svårt att sova, sover kanske en kvart och vaknar i panik. Men det kommer att bli bra, det vet jag.
Det var förra onsdagen som Cheima var på väg tillbaka till skolan efter lunchrasten och svängde in mot parkeringen längs med fotbollsplanen.
– Då såg jag något konstigt. En man jag inte kände igen gick bakom en elev. Jag undrade om det var någon förälder. Jag blev chockad när jag såg att han hade något vasst i handen.
Parkerade bilen
Hon parkerade bilen och gick ut för att se vad som hände.
– Där fick jag panik. Jag tänkte att jag hinner inte ringa 112 så jag pratade med honom och försökte distrahera honom. Jag frågade vem han var och vad han gjorde där.
Mannen vände sig då om, blev arg och slog Cheima i huvudet och bröstet.
– Sedan fick jag något mot magen, men förstod inte först att han attackerat med med något vasst.
Cheima skrek att barnet skulle springa i väg.
– Mannen tog min väska. Sedan har jag svårt att minnas vad som hände, men jag kom till sjukhuset med ambulanshelikopter.
Jag är så glad över hur snälla folk är.
Cheima säger att hon inte kände igen mannen som angrep henne.
– Jag har aldrig sett honom förut.
Hon berättar att hon inte heller har någon hotbild mot sig som person.
Hur känns det att gärningspersonen inte är gripen än?
– Jag känner mig rädd och vågar inte ens gå ut. Hur kan en sådan här sak hända på ens jobb, mitt på dagen? Jag förstår att även eleverna är oroliga.
Hon vet inte när hon kan börja jobba igen.
– Men jag saknar mina elever och fina kollegor. Jag får samtalsstöd när jag kommer tillbaka.
Hon vill också passar på att tacka för allt stöd hon fått efter attacken.
– Väsbyborna är helt underbara. Folk skriver till mig och hör av sig. Jag har fått blommor, presenter och choklad från både föräldrar och elever.
Det är fjärde året hon jobbar på Runby skola.
– Det är så härliga, omtänksamma barn på skolan och fina föräldrar. Även elever som jag undervisade för över tio år sedan har hört av sig.
En lärare på skolan har gjort en insamling till Cheima.
– Det är så omtänksamt. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna det här. Jag är så glad över hur snälla folk är. Med tanke på det negativa som har hänt är det positivt att vi bryr oss om varandra.
Hon hoppas att eleverna ska känna sig trygga igen.
– Det negativa får inte vinna över allt positivt som finns i Väsby.