Luften vibrerade av förväntan i fullsatta Rinkeby bibliotek, när Nobel i Rinkeby och Tensta firades under onsdagsförmiddagen 11 december.

Under hösten har över hundra barn från Enbacksskolan i Tensta och Askebyskolan i Rinkeby studerat Nobelpriset i allmänhet och litteraturpriset i synnerhet – ett arbete som toppas av ett besök av litteraturpristagaren i egen hög person.

Strax efter klockan 10 anlände Han Kang till biblioteket, och välkomnades av stående ovationer och sånger om hopp, ljus och frid, framfört av kören från Askebyskolan.

Han Kang välkomnades av sång och musik i Rinkeby.

Han Kang välkomnades av sång och musik i Rinkeby.

Stefan Källstigen

Starka känslor

I år har eleverna bland annat läst utdrag ur Kangs romaner Levande och döda, Den vita boken och Jag tar inte farväl, samt novellen The Fruit of My Woman.

Texterna har sedan varit utgångspunkter för egna arbeten, där barnen fått reflektera själva kring innehållet.

När Alexandra, Hafsa och Mattias från nian på Enbacksskolan gick upp på scenen blev det tydligt att det väckt många känslor och tankar: Om livet, om hur det är – och hur det hade kunnat bli om vissa händelser aldrig inträffat.

– Mitt liv hade varit annorlunda om min pappa inte dött när jag var fyra år. Jag hade inte varit den jag är i dag, eftersom min mamma blev ensamstående. Hon var även ny i landet och hade inte ett så starkt språk. Trots alla motgångar som kom i min mammas väg så klarade hon sig och försörjer mig och sig själv, sa Mattias från scenen.

– Han Kangs texter är väldigt sorgliga och gripande. De har fått oss att reflektera över vad som gör en människa mänsklig; man börjar tänkta på livet i stort. Det har varit ett väldigt fint arbete, berättade niondeklassaren Alexandra, efter att hon varit uppe på scenen i Rinkeby.

– Han Kangs texter är väldigt sorgliga och gripande. De har fått oss att reflektera över vad som gör en människa mänsklig; man börjar tänkta på livet i stort. Det har varit ett väldigt fint arbete, berättade niondeklassaren Alexandra, efter att hon varit uppe på scenen i Rinkeby.

Stefan Källstigen

Ett speciellt minne

När alla framföranden var över var det en märkbart tagen Han Kang som tog plats framför publiken, för att ta emot elevernas Nobelhäfte, där de samlat alla sina verk. 

– Jag kunde känna all er ansträngning inför i dag; hur ni läst och pratat om mina böcker och relaterade dem till era egna erfarenheter. Det berörde mig. Det här kommer vara ett speciellt minne för mig, sa hon.

Konferencierna Filippos och Istabraq från Enbacksskolan räckte över mikrofonen till Han Kang i slutet av ceremonin. "Jag är väldigt rörd", sa hon.

Konferencierna Filippos och Istabraq från Enbacksskolan räckte över mikrofonen till Han Kang i slutet av ceremonin. "Jag är väldigt rörd", sa hon.

Stefan Källstigen

"Varm i kroppen"

Som traditionen bjuder bjöds det efter ceremonin på orientaliska bakverk och te – och barnen fick turas om att fika med Nobelpristagaren.

Sami, Hussein och Abdul från sexan på Enbacksskolan var först ut.

– Hon var så trevlig och snäll. Vi pratade om hur det kändes att vinna, hon sa att hon fått beskedet på tv och blivit väldigt chockad, vilket jag förstår, säger Sami.

– Hon sa att hennes värsta ämne i skolan var idrott, och hennes bästa ämne var musik. Hon var så snäll att man glömde bort att det var en Nobelpristagare man faktiskt satt där med, det gick lätt att prata, tillägger Hussein.

"Det här var hennes höjdpunkt, hon hade svårt att hålla tårarna tillbaka"  Victoria Rhodin Sandström, Nobelattaché från Utrikesdepartementet, som följt Han Kang under hela Nobelveckan, pratade med eleverna Abdul, Hussein och Sami efter ceremonin.

"Det här var hennes höjdpunkt, hon hade svårt att hålla tårarna tillbaka" Victoria Rhodin Sandström, Nobelattaché från Utrikesdepartementet, som följt Han Kang under hela Nobelveckan, pratade med eleverna Abdul, Hussein och Sami efter ceremonin.

Stefan Källstigen

Abdul var glad och tagen efter mötet.

– Det kändes speciellt, man känner sig liksom helt varm i kroppen. Hon sa att hon var väldigt berörd och glad av allas ansträngningar. Det kändes så bra och lite overkligt att sitta med en så pass framgångsrik person, det är ju väldigt svårt att få Nobelpriset, ler han.

Nu måste de andas ut och återhämta sig ett tag.

– Det känns lite som efter en fotbollsmatch: Man har kämpat, kämpat, kämpat, kämpat och till slut har man vunnit, utan att tänka på hur ansträngande det varit. Efteråt är man glad, men helt slut och måste vila några timmar, säger Sami.