Eriksdalshallen på Södermalm, luciaveckan 2024.

I ena ringhörnan regerande mästare Kasper Tengroth Landqvist. I den andra 24-årige Lorens Ottosson.

Lorens är där för att vinna. Det finns inget annat.

Ibland har han svårt att fokusera, blickar runt i publiken, slarvar. En släng av hans adhd, tror han, den har han boxats mot halva livet.

Men nu är det bara han, motståndaren och domaren. Det är blodigt allvar, ändå kan Lorens inte låta blir att le. Han vet att det provocerar, men att boxas är det bästa han vet. Till och med när han blir knockad själv.

Allt går enligt plan. SM-guldet i viktklass 75 kilo är Lorens Ottossons.

Hämtar sopor i Sumpan

Ett par veckor senare backar en sopbil in på Skogsbacken i Sundbyberg.

Fast att klockan bara är nio på morgonen är det dags för dagens sista tömning. Lorens hoppar ur passagerarsätet, hämtar och rullar fram kärlen, matar ned dem i gapet på bilen.

– Att jag tog SM-guld... Det känns fortfarande lite sjukt. Nu är jag ju i historieböckerna. Men jag visste att jag skulle vinna.

Klockan 03.40 ringer klockan hemma hos Lorens på Polhemsgatan i Huvudsta. Efter jobbet åker han ofta och tränar på sin klubb Stockholms AIF boxning.

Stefan Källstigen

Lorens har boxats sedan han var 12 och brukar hinna med två pass per dag på sin klubb Stockholms AIF i stan.

Men levebrödet kommer från soporna.

– Jag har vetat sedan jag var liten att jag skulle bli sopgubbe. Min pappa var också det, jag åkte mycket sopbil som barn.

Vad är det du gillar med yrket?

– Det är så fysiskt. Varje jobbdag är som ett träningspass. Det är tungt, man får springa. Jag snittar 20 000 steg per dag eftersom det alltid är min kollega som kör.

"Jag älskar att vara sopgubbe", säger Lorens Ottosson som valde samma yrkesbana som sin pappa. Men boxning smäller högre, drömmen är att bli proffs och tjäna pengar på en karriär i ringen.

Stefan Källstigen

Stökiga tonår

Lorens Ottosson växte upp med storasyster Elina på Polhemsgatan och Spårvägen med skilda föräldrar.

Plugget gick sådär.

– Åren på Råsundaskolan, jag var vild. Skolkade mycket, kunde inte ta tag i saker. Jag hade en specialperson på lektionerna, så jag fattade att något inte stämde.

I åttan fick Lorens sin adhd-diagnos. Han provade medicin men slutade nästan direkt.

– När man är ung och får en diagnos är det som att det står i pannan på en. Jag gick upp i vikt. Det funkade inte.

I tvåan på Solna gymnasiums samprogram vände det.

– När jag fick F i svenska bestämde jag mig för att ta den hjälp som fanns och fixa skolan. Jag fick min examen mot alla odds.

Vinnarskalle och vilja

Om skolan var pinan var boxningen belöningen.

Lorens berättar att han var överviktig som barn och började boxas för att tappa kilon. Men det gav mycket mer: Kompisar, vuxna som såg honom, så småningom självförtroende och vinnarskalle.

– I början fick jag stryk jämt. Satt sönderslagen på bussen hem varje kväll. Jag älskade det ändå. Boxning är en sport du inte kan fuska i, du kan inte vika undan. Jag ville bara bli bättre och bättre.

Lorens Ottosson, till höger, slog sig in i svensk boxningshistoria när han tog guld i december 2024.

Fredrik Boström

Lorens berättar om ett ögonblick med sin dåvarande tränare Taye Ibrahim som han aldrig glömmer.

– Han tog mig åt sidan och sa: Lorens, du kommer att lyckas. Jag bara "Va? Jag har ju just fått stryk". Då svarade han: "Ja, men du har viljan och därför kan du gå hur långt som helst".

– Motivationen jag fick av det ledde mig till SM-guldet, hundra procent.

2025 kommer att ägnas åt att tävla, jaga sponsorer och promota varumärket Lorens, eller Gypsy King, som han kallar sig.

När det gäller boxningsskador berättar Lorens att han ofta blev "blåslagen" i början. Idag sker det inte så ofta. "Men när det väl händer och man får en riktig klocka, då är det en wake up, en härlig känsla".

Stefan Källstigen

2026 är målet att ansluta till en ganska liten skara svenska proffsboxare som vuxit fram sedan förbudet hävdes 2007. Först då kan man börja tjäna pengar på boxningen, säger han.

Efter SM-guldet, vad har du för drömmar nu?

– Att bli världsmästare. Svenska scenen är för liten, jag vill möta de bästa.