– Vi höll sams hela vägen, underligt nog. Vi hade kommit fram till en början och ett slut, och en grunduppställning karaktärer. Sen kom historien till väldigt organiskt. Man bollar texten fram och tillbaka tills allt flyter ihop och man vet knappt vem som skrivit vad.

En "humoristisk deckare", berätta mer?

– Det är en mordgåta, det sker ett försvinnande. Att plantera ledtrådar och kasta ut blindspår är förskräckligt roligt. Men så har vi också lagt stor möda på språket. I små roliga formuleringar och rena knäppheter, nästan slap stick-artade scener. Det ska vara kul läsning.

Är det för lite humor i politiken?

– Jag tycker det! Med politisk humor tänker man satir, det är ofta elakt. Vi har velat få fram en gammeldags värme i humorn.

I boken placeras läsaren i ett fiktivt 2009. Sociala medier är i sin linda. Ett uppstickarparti, de cerisa, rör om i den politiska grytan medan det statsbärande icke namngivna famlar efter sin relevans.

– Även om det tekniskt sett är S eller M har vi ansträngt oss för att inte anspela på något parti eller någon politiker, säger Marie och får avbryta sig.

– Ät inte upp mattes sko!

Taxen Krut släpper för stunden taget om en av Maries sandaler. Han har bidragit med välbehövliga pauser i grönskan nedanför Blåkulla under skrivprocessen.

Förhoppningen är att inom kort börja regissera nya politiska intriger.

– Tanken är att det ska bli en triologi.