När coronaviruset slog till i Sverige våren 2020 blev Stockholm värst drabbat i landet.

Trycket på sjukvården var stort när 200 läkarstudenter fick hjälpa till på intensivvårdsavdelningen vid Karolinska i mars 2020.

Bakom studentinitiativet stod Kungsholmsbon Christoffer Hintze.

– Det var väldigt roligt att så många ville hjälpa till. Vi var många som jobbade intensivt.

Mitt i Kungsholmen från den 31 mars 2020.

Mitt i

Han var då 29 år och läste näst sista terminen på läkarprogrammet.

– Det är lite av en dimma när jag tänker tillbaka på hur det var. Jag var mitt i karriären och utbildningen och så kom det här samtidigt.

Studenterna kom ut i intensivvården, där de jobbade långa pass i full mundering. Det handlade om allt från basal omvårdnad till att fylla på inventarier och tömma katetrar.

Kunde inte andas

– Det var en otroligt lärorik och något märklig upplevelse att få arbeta mitt i en pandemi där vi gemensamt försökte lösa ett problem som vi aldrig hade stött på tidigare.

2021 blev Christoffer färdig med utbildningen och har därefter gjort sin AT-tjänst i Nyköping. Nu är han tillbaka på Karolinska som ST-läkare inom öron-näsa-hals.

– I min nuvarande roll besöker jag IVA emellanåt och det är klart att det kommer upp bilder i huvudet. Det var helt belamrat av patienter som inte kunde andas. Det är lite lugnare nu kan man säga och sällsynt att patienter med covid-19 intensivvårdas.

Christoffer Hintze läkarstudenter samlar frivilliga läkarstudenter för hjälp i covid19 corona vård

Åsa Sommarström

De flesta patienterna med andningsbesvär låg under början av pandemin på vanliga vårdavdelningar. Där minns Christoffer många patienter med en svår oro.

– Som patient måste det varit ha oerhört tufft på många sätt, särskilt när man läste i tidningarna att folk blev svårt sjuka på löpande band. Patienterna låg på salar där sjukvårdspersonalen hade full skyddsutrustning, och där man sällan fick besök av anhöriga.

Fortfarande intensivt

Pandemin klingade sedan sakta av och viruset ser helt annorlunda i dag, även om vi ännu lever med det.

– Men det är fortfarande väldigt intensivt i de flesta delar av vården i dag, säger Christoffer. 

Stödet borta

Stödet från allmänheten till sjukvården, till exempel i form av luncher till personalen under pandemin, har däremot i princip helt försvunnit sedan dess.

– Alla ville hjälpa till då, men nu lever de flesta i sin vardag igen. Den typen av stöd finns tyvärr inte kvar.

Skulle vi vara mer redo för en pandemi i dag?

– Det är en bra fråga. Vi har så klart lärt oss jättemycket från pandemin, särskilt hur mycket vi kan åstadkomma när alla hjälpts åt. Dessvärre är ju vår sjukvård i sitt normalläge rätt pressad och går redan nu ofta på högsta växeln.