– Jag visste nästan inget om Stockholm innan jag kom hit. Jag tänkte bara att allt skulle vara fint och att alla här var rika, säger Lorenza Shala, 16 år, som flyttade hit från Kosovo för 14 månader sedan.
Så var det inte riktigt, insåg hon snabbt. I Vårberg i södra Stockholm där hon nu bor, passerar hon killar som säljer droger när hon ska hem från fotbollsträningen på kvällarna.
– Då känner jag mig rädd. Jag visste inte att det fanns så mycket kriminalitet i Stockholm, säger hon.
Som i Mexiko
Yosef Mahmoud, också 16, flyttade till Stockholm från Somalia för 11 månader sedan. Nu bor han i Husby i norra Järva, en stadsdel som han gillar på grund av naturen och de fina skogarna.
– Men jag blev förvånad över att det är så smutsigt bland husen. Folk verkar inte bry sig, de tänker väl att någon annan ska ta upp skräpet. Och på några månader har två personer blivit skjutna i mitt område. Jag trodde att sånt bara hände i USA eller Mexiko, säger Yosef.
Som en skoluppgift på Globala gymnasiet vid Zinkensdamm, där de båda läser språkintroduktionsprogrammet, har eleverna nu fått titta närmare på Stockholms sociala struktur.
Eleverna delades upp i grupper som fick besöka olika stadsdelar, intervjua folk, samla statistik och jämföra inkomster, skolresultat, arbetslöshet och andra sociala faktorer. Sen fick de diskutera utmaningarna och ge förslag på lösningar.
Fyra gånger högre
Lorenza tittade på Östermalm. Yosef jobbade med Tensta. 180 000 kronor skiljer i årlig medelinkomst mellan stadsdelarna. Arbetslösheten är fyra gånger större i Tensta och ohälsotalet dubbelt så högt.
– Jag blev överraskad över att segregationen är så stor mellan fattiga och rika, säger Lorenza.
– Det vore bättre om stan var mer blandad. Då kan man hjälpas åt lättare och det blir enklare för de som är rika att hitta jobba åt de som är fattiga, säger hon.
Klasskamraten Ayham Al-Saidi från Jemen, nu bosatt i Alby, ser skillnaderna i skolresultat som det största problemet.
Eget ansvar
– Om folk inte får en bra utbildning kommer de fortsätt att vara fattiga, säger han.
En annan kille i gruppen, Abdulqaadir, föreslår mer läxhjälp och mer lektionstid för att lära sig svenska språket.
– Det är viktigt att ha bra lärare. Men i slutändan är du som måste anstränga dig, det är du som måste plugga och göra läxorna ordentligt, säger han.
Annars är det kriminaliteten och skjutningarna som bekymrar elevgruppen mest. De vill alla ha tuffare lagstiftning, poliskontor i de utsatta stadsdelarna och fler övervakningskameror.
"Bryr sig inte"
– De kriminella verkar inte vara rädda för polisen här. I andra länder skulle de sättas i fängelse. Jag tror att alla i Stockholm skulle vinna på att lagarna blev lite strängare. De som dödar andra borde inte få stanna i Sverige, säger Yosef.
Det vore bättre för alla i Stockholm med strängare lagar. Den som dödar någon borde inte få stanna i Sverige.
Han tror inte att de svenska politikerna bryr sig tillräckligt mycket om att hitta lösningar, eftersom de sociala problemen mest finns i områden med många utrikesfödda.
– Men om de verkligen ville skulle de säkert kunna lösa problemen, säger Yosef Mahmoud.
Hur skulle ni vilja ha Stockholm om 20 år?
– Lugnt. Och ingen kriminalitet, säger Lorenza Shala.
Vilken stadsdel gillar ni bäst?
– Gamla stan! Det är så lugnt inne bland husen och inga bilar, säger Ayham Al-Saidi.
Nej, jag tycker nog inte att vi är särskilt uppdelade, sa Eva, 69 år, en småregnig förmiddag i augusti förra året. Det var i Tantolunden, Södermalm och jag ställde frågor om segregationen.
Visst finns det skillnader, menade Eva, men folk har det ju generellt ganska bra och det blir sällan något större gnissel.
Hon talade då om innerstan. Och om närförorter som Hägersten. Längre ut än så åkte hon nästan aldrig. Allt det andra, det ville hon helst inte tänka på.
Själv har jag bott i Stockholm nästan helamitt liv och jag har inte vant mig vid segregationen.
Det kan hänga ihop med att mitt jobb har tagit mig fram och tillbaka över vi-och-dom-gränsen i 15 års tid. Bott på Södermalm. Jobbat i Skärholmen och Botkyrka.
Uppdelningen är så grundmurad och så oföränderlig att vi lätt slutar tänka på den, om vi inte hela tiden flyttar oss. Byter blickpunkt.
Därför var det en bra skoluppgift som de nyanlända eleverna på Globala gymnasiet fick i september: att åka runt och jämföra.
De har ännu inte hunnit växa in i några färdiga synsätt och roller. De går nyfiket och rofyllt i Gamla stans gränder, funderar över hur det skulle vara att bo på Östermalm och i Hammarby Sjöstad.
De samlar siffror, intervjuar och diskuterar. Chockas över skillnader som de om några år kanske har slutat att förvånas över. De ställer frågan som många andra inte längre ställer: Vad kan vi göra åt det?
Eleverna har en del spontana förslag. Vad tänker ni om det, kära läsare? Mejla mig!