Vid ett av borden i matsalen på Sigtuna stadshotell sitter författaren Linn Maria Wågberg och tittar ut genom fönstret mot fjärdens skimrande vatten. Det är november och några veckor kvar till den mest hektiska tiden för julentusiaster med allt som ska hinnas med och göras med i julens tecken. Precis en sådan person som huvudpersonen i Linn Wågbergs nya roman ”Adventskalender för nyskilda” handlar om – och som i boken även arbetar på hotellet.

– Här har jag suttit och skrivit på boken många gånger för att fånga in rätt stämning och miljö. Boken utspelar sig i december i Sigtuna och Elise, som det handlar om, har mycket anknytning hit. Efter skilsmässan bor hon i en lägenhet vid Stora torget. Innan dess, tvärs över viken på Munkholmen, säger Linn Maria Wågberg.

Linn beskriver Sigtuna som den mysigaste platsen under december och juletid. Huvudspåret i boken är att Elise får en kalender av sin terapeut med en uppmaning för varje dag.

– Man behöver inte vara nyskild för att känna sig så men det här med att ha tappat bort sina egna drömmar och önskning bland alla andras behov. Som när man har barn eller andra människor i sin närhet som behöver en mycket. Så det handlar om det, att hon behöver definiera sig själv igen, säger hon.

Linn Maria Wågberg sitter på Sigtuna stadshotell där huvudpersonen i boken arbetar.

Linn Maria Wågberg sitter på Sigtuna stadshotell där huvudpersonen i boken arbetar.

Stefan Källstigen

Sonen död i sex timmar

Adventskalender för nyskilda är Linn Maria Wågbergs andra skönlitterära bok. Innan dess har hon skrivit två böcker om hennes sorgearbete efter kanotolyckan på ett konfirmationsläger i Åre där hennes son hittades död men sedan mirakulöst lyckades räddas.

– Att jag ens började skriva kom sig av den här olyckan. Det var egentligen en sköterska som stack till mig en anteckningsbok och sa att jag skulle skriva vad jag går igenom och är med om för jag inte skulle komma ihåg allt senare. Då kunde jag gå tillbaka och bearbeta det. Så kom min första bok till, säger hon.

Det är skillnad på att skriva skönlitterära böcker jämfört med mer faktabaserade böcker tycker Linn.

– Det är så långt att skriva en hel bok men det där blev en hel bok och det var väldigt terapeutiskt för mig att skriva också. Jag har alltid tyckt att det varit enklare att skriva som det är än att hitta på, säger hon.

Linn Maria Wågberg trivs längs med strandpromenaden i Sigtuna.

Linn Maria Wågberg trivs längs med strandpromenaden i Sigtuna.

Stefan Källstigen

Använder olika knep

Linn beskriver skillnaden med att hon behöver komma in i helt andra tankesätt vilket tog lite tid för henne. Men har blivit bättre på det. Hon kan också relatera till huvudpersonen i den nya boken.

Hon har själv gått igenom en skilsmässa och har lätt till att utgå från sina egna känslor i skapandet av karaktären i boken.

– Tanken är att man ska kunna känna mycket och även le en smula. Jag tycker om att använda humor och skratt också för ibland måste man nästan skratta åt eländet för det är det enda sättet att hantera det på, säger hon och skrattar.

Adventskalender för nyskilda kommer ut den 19 november. Linn signerar boken på Sigtuna bokhandel den 30 november.

Adventskalender för nyskilda, bokomslag.

Adventskalender för nyskilda, bokomslag.

Stefan Källstigen

Linn Wågberg om sitt eget sorgkantade mirakel

Hennes son var med om en svår kanotolycka i juni 2015. Han överlevde mirakulöst men mycket förändrades för Leo och för familjen, och blev inte alls som det var tänkt. Nu kommer Linn Maria Wågberg från Silverdal med sin andra bok där hon berättar om sin egen och familjens sorg.

– Många säger att jag bara borde vara glad att han överlevde, men man kan ha flera känslor parallellt. Jag är glad och tacksam över den son som överlevde – och samtidigt känner jag sorg för den son jag förlorade, för allt som inte blev som vi hade trott och tänkt, säger Linn.

I juni 2015 åkte Leo iväg på ett konfirmationsläger i Ånn väster om Åre, och det var Linn som hade tjatat på honom att åka. Hon arbetade i kyrkan som ordnade lägret.

Den 16 juni ringde konfirmationsprästen till Linn och frågade om hon satt ned, för hon hade ”allvarliga saker att berätta”.

Två timmar under ytan

Konfirmanderna hade paddlat på en fjällsjö när Leo och två lägerkompisar hamnade i det femgradiga vattnet då deras kanadensare kantrade. ”Säg att han lever, säg att han ­lever!", ropade Linn. Men ingen kunde säga att Leo levde – för i den stunden gjorde han inte det.

Först efter över två timmar medvetslös under ytan i det iskalla vattnet hittades Leo av fjällräddare som kallats in i sökandet. Han hade då drabbats av hjärtstillestånd och kroppstemperaturen var 14,5 grader.

Leo och en av de andra pojkarna, Gabriel, flögs med ambulanshelikopter till S:t Olavs universitetssjukhus i Trondheim.

– De hade precis fått sin andra ECMO-maskin till sjukhuset, annars hade inte Leo överlevt eftersom Gabriel kom före till sjukhuset. Nu har jag fått veta att de två maskinerna i Trondheim heter "Leo" och ”Gabriel”. Väldigt fint, säger Linn.

"Sugen på glass"

Leo var kliniskt död, men tack vare ECMO-maskinen lyckades räddningspersonalen på ett mirakulöst sätt få hans hjärta att börja slå igen efter sex timmar, men om han skulle överleva eller inte var det ännu ingen som kunde säga.

Familjen kastades mellan hopp och förtvivlan gång på gång innan läkarna efter tolv dagar, på självaste "Leo"-dagen den 28 juni, gjorde ett första försök att väcka Leo.

Efter flera försök kunde Leo andas utan respirator. Han vaknade, såg sin familj vid sängen och sa "Mamma, jag är så sugen på glass”.

Skrev ner sina tankar

Linn hade utbildning i krishantering, men de teoretiska kunskaperna var inte så mycket att hålla i handen när krisen slog till i den egna familjen.

– Nej, jag var inte så bra på det då. Det enda var att jag visste att jag behövde formulera mina tankar och skriva ner det som hände, och jag fick ett block av en sköterska på intensiven.

Av tankarna och anteckningarna blev det så småningom en bok som fick samma titel som dopsången Linn hade skrivit till Leo – ”Himlen måste sakna en ängel” – och kom ut i april 2018.

Nu har Linn kommit med en fristående uppföljare, också den självbiografisk, som heter ”Ett sorgkantat mirakel”.

– Den första boken handlar mycket om händelsen och vårdtiden, och om det första året efter. Mycket av det är speciellt för oss. Den nya boken skrev jag för att jag ville vinkla det mer allmängiltigt och ta fasta på den sorg man känner när det inte blir som man har tänkt sig. Nu under corona lever vi ju alla med ett slags kollektivt inställt kalas, säger Linn.

I sommar har det gått sex år sedan olyckan och Leo har blivit mycket bättre sedan det första året då han först satt i rullstol och var väldigt beroende av sina föräldrar. Men följderna av olyckan märks ändå, om än inte vid en första anblick.

– Fysiskt märker man inte mer än att han haltar på grund av ett skadat ben. Det är de kognitiva utmaningarna som är svårast med ett nedsatt närminne och svår hjärntrötthet. Jag kan säga att han ska borsta tänderna och så har han glömt det några sekunder senare. Dessutom har han inte så många minnen kvar av livet före olyckan.

Linn älskar Leo för den han är i dag, men kan samtidigt sakna den son hon förlorade och den kille han borde ha blivit.

Vår relation är bara fyra år gammal

Det är kring dessa känslor ”Ett sorgkantat mirakel” kretsar, att det är i skillnaden mellan hur vi tänkt våra liv och hur det sedan blir som sorg och besvikelse uppstår och att sorg inte är något man går vidare från – utan något man går vidare med.

"Det barn jag bar inom mig och i min famn så många år finns inte riktigt mer. Jag har fått en annan son och vår relation är bara fyra år gammal. Den är trevande och skör och samtidigt starkare än någonsin", skriver Linn.

Boken är personlig, men samtidigt en utsträckt hand till alla vars liv inte heller blev som det var tänkt. Budskapet är att vi visst kan vara glada och tacksamma samtidigt som vi sörjer och är besvikna.

– Mycket är allmängiltigt med att vara med om något sådant här. Vi kan inte älska utan att riskera att förlora. Det ingår i livet, vi kommer inte undan. Vi måste lära oss att förhålla oss till det. Att sörja är att fortsätta älska det man har förlorat, säger Linn.

Har startat en podcast

Utöver en ny bok har Linn precis startat en podcast som heter Sorgkantad där hon samtalar med andra sorgkantade personer om hur vi lever vidare – trots och tack vare allt.

– Den nya boken är utgångspunkt men jag pratar med dem om vad som händer i sorgen och hur det har påverkat dem i livet. Vi kommer fram till hur lika vi är, men det finns också olikheter. Det är viktigt att koppla ihop oss med andra och spegla oss i andra som har varit med om samma eller liknande saker.

Mia Bryngelsson, Aron Andersson och Håkan Nesser är några av gästerna, men i första avsnittet var en speciell person hedersgäst.

– Leo! Han är trots allt upprinnelsen till båda mina böcker och därmed till den här podcasten. Jag pratar med honom om livet före och efter, undrar över hans tankar och känslor om vad som hände och hur det påverkar honom i dag. För att Leo överlevde är inget annat än ett mirakel, ett sorgkantat mirakel.

Jag är glad och tacksam över den son som överlevde – och samtidigt känner jag sorg för den son jag förlorade.

Från Europop till dopvisor

Namn: Linn Maria Wågberg.

Ålder: 45 år.

Bor: Silverdal.

Familj: Sambon Anders 54. Barnen Leo 20, Noel 17 och Stella 12. Hundarna Charlie och Milou.

Yrke: Föreläsare, författare, copywriter och sångerska. Håller de senaste åren också kurser och enskild handledning i krishantering och sorgbearbetning, ofta med inriktning på familj och anhörigsupport inom vård och omsorg.

Musikkarriär: Hade en europop-karriär i bandet Sonic Dream Collective med listettor och världsturnéer, och gav därefter ut två soloalbum. När barnen föddes började Linn Maria skriva musik till dem, med ett tydligt kärleksbudskap och en andlig underton som hittade hem hos massor av andra nyblivna föräldrar. Låten "Himlen måste sakna en ängel”, från albumet Underbarn, skrevs till Leo men har flera år i rad varit Sveriges mest använda dopvisa.

Priser: Har två gånger fått Anders Frostensson-stipendiet ”för nyskapande insatser på psalmens område”. Startade våren i fjol Facebookgruppen "Coronahjälpen i Sollentuna” vilket ledde till att hon vann Kristdemokraternas årliga vitsippspris i Sollentuna och var nominerad och finalist i Lokaltidningen Mitt i:s tävling Min lokala Sollentunahjälte 2020.

Aktuell: Har precis kommit med boken ”Ett sorgkantat mirakel” (Libris), en fristående fortsättning på ”Himlen måste sakna en ängel” (Norstedts) som kom 2018. Har dessutom startat podcasten Sorgkantad som hittills har kommit med fem avsnitt.

Nytt låtsläpp: Precis som till den första boken har Linn även nu släppt en låt – en egen inspelning av "What I Need" – som ett ledmotiv till "Ett sorgkantat mirakel”.