Jacob Svensson springer med pannlampa i skogen nära Alby friluftsgård. Han är van att orientera i mörker och lampan lyser upp brett men inte så långt.

Att nattorientera är speciellt, konstaterar han.

– Det är en konst att lära sig, roligt men utmanande. Det blir mycket viktigt med lägesuppfattning och riktning för man ser inte så långt. Det gäller att ha is i magen och ta säkra vägval, säger Jacob Svensson från Söders Orientering Tyresö.

Han är larmkoordinator och är tillsammans med Marielle Larsson, från OK Södertörn, den polisen ringer när det behövs hjälp av orienterare i södra Stockholm i att söka efter försvunna personer.

Ett 30-tal frivilliga orienterare från vissa klubbar i södra Stockholm ingår i sökgruppen.

Tanken är att de ska bli fler. Nyligen höll polisen en utbildning i Alby friluftsgård, som lockade ett 20-tal orienterare.

– Orienterare är vana att röra sig i skog och mark och kan röra sig fort i terräng även i mörker. Vi kommer inte få samma noggrannhet som en sökresurs som går men vi kan söka ytan snabbare. Vi har alltid en viss kamp mot klockan i och med att det kan vara fara för liv, säger Thomas Rasch.

Han är polisens regionala samordnare för efterforskning av försvunna personer och en av dem som höll i utbildningen.

Polisen Thomas Rasch är expert på eftersök.

Tomas Stark

Han konstaterar att alla organisationer som hjälper polisen att leta efter försvunna personer kompletterar varandra.

– Orienterarna är ett verktyg i vår verktygslåda.

Vilka polisen kallar in varierar från gång till gång.

– Orienterare kommer kanske bäst till sin rätt i svårorienterad skog. Vilka vi kallar in kan också vara kopplat till faran för den försvunna. Ibland kan vi larma allt vi har, säger han.

Jacob Svensson är larmkoordinator och en av dem som polisen ringer om hjälp behövs av orienterare. "Det är en konst att lära sig, roligt men utmanande", säger han om nattorientering.

Stefan Källstigen

Får lära sig sökmetoder

Längre tillbaka hade polisen ett samarbete med orienterare, men det har över tid nästan fallit bort och hade innan nysatsningen gått över till att bygga på personliga kontakter.

– Vi ska ta ett nytt grepp och organisera upp det.

Samarbetet ska formaliseras och utökas. Thomas Rasch höll första utbildningen i nysatsningen för ett drygt år sedan. Nu under våren har han förutom i Alby utbildat orienterare norr om Stockholm. Syftet är att lära ut grunderna i sökmetoderna och förklara vad polisen förväntar sig när hjälp behövs.

– Till exempel att det främst handlar om att täcka stora ytor, med visst avkall på noggrannheten. De kanske springer förbi en tappad mobil eller mössa, men finns där en person så hittas den, säger han.

En metod som orienterarna lär sig är ledstångssök.

– Många som är vilse följer en ledstång som de håller fast vid. Det kan vara en stig, en å, en ledningsgata eller bara en åkerkant.

Orienterare hjälper polisen att söka efter försvunna personer i skogen.   Vi träffar Jacob Svensson, samordnaren från orienteringsklubben i Tyresö.

Stefan Källstigen

Varit med i två sökinsatser

Jacob Svensson var med på ett eftersök förra året, men första gången var för flera år sedan då han och andra hjälpte polisen efter att ha träffat dem av slump under en sökinsats.

Den första gången skapade drivet att hjälpa till.

– Jag har känt att vi kan göra bättre än så och nu står vi här, en bra bit på vägen med upparbetade kommunikationsvägar.

Det är viktigt att få upp antalet orienterare som vill hjälpa till, konstaterar han. Tanken är att sprida kunskaperna internt inom klubbarna.

Men det finns inget krav när polisen ringer.

– Då är det en styrka att vara många så att vi kan få ihop ett gäng.

Varför är du engagerad?

– Jag vill bara göra lite nytta och känner att de kunskaper vi har som orienterare kan vi utnyttja genom att hjälpa till i något så viktigt.