– Jag tycker att det har fungerat. Det var två-tre turbulenta dagar, säger Sergio Louro, biträdande rektor på Söraskolan.

I början av höstterminen fick Söraskolan stor uppmärksamhet då man införde totalt mobilförbud även för elever i årskurs 7-9.

Tydliga effekter

Statsminister Ulf Kristersson kom på besök och skolans rektor Irene Georgellis talade om att ökad mobilanvändning bland annat orsakar koncentrationssvårigheter.

Nu, två månader senare, tycker Sergio Louro att han ser tydliga effekter:

– Det vi ser är att 8:orna spelar fotboll med 6:orna på rasterna och det blir lite mer tonårshäng i korridorerna. Innan fanns det också, men då hade de ansiktena i mobilerna.

Det tycks också ske färre kränkningar på sociala medier, jämfört med tidigare, berättar han.

Har elevernas uppmärksamhet på lektionerna påverkats?

– Ja, lärarna upplever att det är bättre. Men det är inget som vi utvärderat. Det jag upplever är också att det är fler i högstadiet som hälsar på mig.

Är det som tiden innan smartphones kom?

– Ja, det kan jag lätt säga.

Sergio Louro beskriver proceduren: När eleverna kommer till skolan får de börja med att lämna in sina mobiltelefoner i lådor med numrerade fack. Vid skoldagens slut får de tillbaka telefonerna.

Förekommer fusk?

– Ja, absolut. Men det märks ganska snabbt om man lämnar in en trasig telefon, en dummy, i stället för sin riktiga. Det är därför vi numrerar lådorna.

Av de tre årskurserna i högstadiet är det enligt Sergio niondeklassarna som reagerat starkast mot förbudet medan de som precis börjat sjuan inte märker någon skillnad eftersom de haft förbud även årskurserna innan.

Kompenserar efter skoltid

För att kompensera högstadieeleverna berättar Sergio Louro att skolan köpt pingisutrustning, skaffat tidningar, kortlekar och sällskapsspel. Dessutom har kafeterian öppet enbart för högstadiet.

– Problemet är väl att så fort de får tillbaka sina telefoner och går hem så tittar de på dem, så jag tror inte att deras vanor har ändrats, säger Sergio.

Elever i nian som Mitt i pratat med bekräftar.

Några säger att de kastar sig över sina mobiler så fort skolan slutar och att de tillbringar fem till sju timmar om dygnet med telefonerna. Men då ingår en hel del nyttiga saker som koll av busstider, pluggrelaterade saker och kontakt med familjen.

En saknar också mobilerna – som pingisracketar på rasten.

– Nu har vi två rack per klass och då kan man inte köra rundpingis, säger Isak Brisman, 15 år,

Vad tycker du om mobilförbudet?

Isak Brisman, 15 år, Söraskolan.

Astor Fogström

Isak Brisman, 15 år:

– Tidigare när man lämnade in mobilen bara på lektionerna har jag inte känt längtan till mobilen under lektionen. Då vet man ändå att man kommer få mobilen efter lektionen, men nu är det så: ah jag kommer inte få mobilen efter lektionen, då går man och väntar ännu mer till slutet av dagen. Det sitter i bakhuvudet.

Klara Segerholm, 15. 

Astor Fogström

Klara Segerholm, 15 år:

– Det var en stor förändring från att ha mobilen på rasterna, det enda vi gjorde var att sitta och kolla mobilen på rasterna.

Ebba Stjernholt, 15 år, Söraskolan.

Astor Fogström

Ebba Stjernholt, 15 år:

– I början hatade alla det, men det är inte att man går runt och är arg hela tiden. Jag var väldigt arg i början på terminen, jag gick runt och klagade på allt. Man märkte att vi har inga klockor, och det sitter inte uppe några scheman.

Ellinor Näslund, 15 år, Söraskolan.

Astor Fogström

Ellinor Näslund, 15 år, 9A:

– Vi går ändå i nian, vi borde ändå få visa att vi är tillräckligt mogna för att ha mobilerna, och att vi inte kommer ta fram dem på lektionerna.

William Lindblad, 15 år, Söraskolan.

Astor Fogström

William Lindgren, 9A:

– Jag gillar det inte. Man kan ju ha mobilen till jättemånga användbara saker, för att kolla tider, schema och hålla kontakten – och det är skönt att telefonen på rasten. Man kan kolla roliga klipp.

– Jag tycker vi umgås lika bra ändå.

Emilia Grecisko, 15 år, Söraskolan.

Astor Fogström

Emilia Grecisko, 15 år, 9A.

– Jag tycker det är bra. Jag har inte sagt det till några andra, för då kommer de tycka jag är konstig, typ.

– Jag har sagt: ”det är jättedåligt”, men jag tycker det är bra!