Rapporten bygger på enkäter med rektorer i grundskolan. Två av tre – varav störst andel i kommunala skolor – svarar att deras resurser inte räcker till för att möta stödbehovet hos elever med NPF eller liknande utmaningar.

– Det är allvarligt. Det riskerar att leda till långvariga negativa konsekvenser för deras mående, utbildning och framtida arbetsliv, säger Katarina Nyström, enhetschef på Skolverket.

Lokala rektorer nöjda?

Mitt i har frågat rektorer i Farsta stadsdelsområde vad deras skolor erbjuder för NPF-stöd.

Flera lyfter fram sina elevhälsoteam. Mindre undervisningsgrupper är också vanligt, liksom anpassningar och hjälpmedel i undervisningen, exempelvis bildstöd.

Men är resurserna tillräckliga? Stick i stäv med Skolverkets rapport, svarar de flesta rektorer i Farstaområdet ”ja” på den frågan.

Andra väljer mer diplomatiska formuleringar, som ”Vi jobbar med de resurser vi har och det går bra”.

Facket: ”Erkänn problemet”

– Internt säger rektorerna något helt annat. Då talar de om resursbrist, att de är bakbundna av uppdraget att ha en budget i balans.

Det hävdar Hanna Garberg, huvudskyddsombud för fackförbundet Sveriges lärare och anställd på Gubbängsskolan.

– De vill så klart inte berätta öppet för vårdnadshavare att resurserna inte räcker. Men det är kortsiktigt och dumt. Erkänn problemet i stället. När skolan är så slimmad skapar vi elever som inte mår bra, säger hon.

Enligt skollagen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. 

Sacharias Källdén

Fler platser i grupper

Något som fack och arbetsgivare är överens om, är att särskilda mindre undervisningsgrupper behövs. Stockholms stad lovar en ökning med 50 nya platser under året.

– Det är fortsatt en prioriterad fråga under 2025. Utbildningsförvaltningen har också fått i uppdrag att fortsätta höja kunskapsnivån bland skolpersonal om barn med NPF-diagnoser, säger skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S).