Polisen borrade flera hål ner till bankvalvet på Norrmalmstorg, byggnaden som nu är Nobis hotel. Man hade lyckats stänga in rånarna och gisslan i bankvalvet, 65 centimeter under Jan Olssons fötter. Befälet räknade ner.
Tårgas sprutades in. Jan Olsson drog ut kontakten. Planen var att bryta sig in och gripa rånarna.
– Min stora uppgift var att släcka lamporna i valvet så att de inte skulle se något. Men jag gjorde andra saker också, säger Jan Olsson och ler.
Plötsligt hördes höga skrik från valvet. Bankrånarna Janne Olsson och den ökände Clark Olofsson gav upp, efter fem dramatiska dygn som hela Sverige följt.
Jan Olsson när han började som polis i 25-årsåldern. Bilden är tagen av hans svärfar. Han drömde aldrig om att bli polis men insåg mer och mer att han intresserade sig för brottsutredningar och kriminalteknik.
Angie Gray
Det urspårade rånet 1973 hade misslyckats och gisslan räddats. Polisen firade ner ett rep och Janne Olsson skickade upp sin kulsprutepistol.
– Det var väldigt känslosamt. Skriken var bland det mest otäcka jag hört i hela mitt liv.
Under Norrmalmstorgsdramat sägs Expressen ha hyrt in sig på en hel våning i fastigheten mittemot banken. Aftonbladet hyrde ett kontor på våningen under.
Emil Salmaso
Kriminalkommissarie Jan Olsson tog varsamt emot vapnet för att inte förstöra tekniska bevis. Kollegerna hade inte skrattat när han påtalade att han och rånaren hade samma namn.
– Efteråt fick jag en speciell bitter smak i munnen. Det har jag varit med om kanske tre gånger i jobbet.
Han växte upp på Stora Essingen och bor sedan länge på Kungsholmen. Karriären började med att patrullera gatorna på Södermalm på 1950-talet, för att sedan bli en av Sveriges främsta kriminaltekniker.
Journalisten Peter Johansson och tidigare kriminalkommissarien Jan Olsson på Norrmalmstorg, 50 år efter gisslandramat med Clark Olofsson och Janne Olsson.
Emil Salmaso
– Jan finns i bakgrunden av alla stora fall jag läst om. Från jakten på Lasermannens rasistiska skjutningar, styckmordet på Catrine da Costa och mordet på Olof Palme till frikännandena av Kaj Linna och Thomas Quick, säger författaren Peter Johansson som nyligen släppte boken ”Supersnuten” (Ordfront) om Jans liv.
– Efter Estoniakatastrofen dök han plötsligt upp på en dykplattform mitt i havet och ledde den hittills enda dykarundersökningen inifrån vraket.
Jan Olsson och ragdollkatten Brisse. Jan har bland annat lärt Brisse att sitta men han kommer egentligen bara när han vill.
Angie Gray
Palmeutredningen är något Jan Olsson ogärna talar om. I en utredning är det viktigt att göra saker i rätt ordning, säger han.
– De första timmarna är de viktigaste. Att undersöka en brottsplats är att leta efter sanningen, platsen kan visa hur grovt ett brott varit och om det varit planerat. Det är fascinerande att pussla fram.
Journalisten Peter Johansson har skrivit boken Supersnuten om den tidigare kriminalkommissarien Jan Olsson.
Angie Gray
I dag jobbar han som privatdetektiv och krimkonsult. Han går igenom utredningar på uppdrag av advokater, och skriver deckare.
Han höll nyligen ett föredrag för en pensionärsförening och gick igenom statistik som visade att brottsligheten trots nya tunga utmaningar sjunkit sedan han började som polis.
Jan Olsson började som patrullerande polis på Maria på Södermalm. Man patrullerade ofta själv. På 1950-talet bar poliser sablar, som sällan användes annat än i avskräckande syfte, enligt Jan.
Angie Gray
Då var det ännu vanligare att folk till exempel blev rånade och utsatta för grovt våld på väg hem från krogen en helg, menar Jan.
– Jag såg ofta hur vanliga människor utsattes för grovt våld. Det är många som är oroliga i dag, men brottsligheten har faktiskt minskat.
Jan Olsson drömde aldrig om att bli polis men insåg mer och mer att han intresserade sig för brottsutredningar och kriminalteknik.
Angie Gray