Det var för ett par veckor sedan som trädgårdsmästaren Tone Gadelius var ute på jobb på Strömparterren.  

– Jag skulle precis börja sopa, men hejdade mig i sista sekunden. För där stod den – helt stilla och tittade rakt på mig.   

Tone Gadelius ropade dit en kollega som höll pinnvakt medan hon sprang till närmsta kafé och köpte en liten burk och ett par salladsblad.  

– Tillsammans fick vi in den i burken. Sedan fick den helt enkelt följa med mig hem på cykeln.  

Tone Gadelius.

Privat

På rymmen  

Vandrande pinnars naturliga habitat är naturligtvis inte Strömparterren.

I vilt tillstånd lever de i tropiska och subtropiska områden världen över. Att pinnen skulle ha irrat sig iväg till Gamla stan från regnskogen menar Niklas Apelqvist, intendent vid Naturhistoriska riksmuseet, inte vara en trolig förklaring.  

– Det är många som har vandrande pinnar som husdjur, så någon kan ha dumpat den. Det händer även att de rymmer. När de kläcks är de små och kan lätt smita iväg.  

– De är ju ganska svåra att upptäcka, så det kan finnas fler där ute.

Enligt Niklas Apelqvist hade den här vandrande pinnen tur. Om inte Tone Gadelius hade plockat upp den skulle den troligen ha frusit ihjäl inom kort. 

– Både jag och pinnen var på rätt plats vid rätt tillfälle, säger Tone Gadelius.  

Hon har döpt den till "Pinnen".

Privat

Nytt liv 

Hon har dock inte plats för ett terrarium och har därför beslutat att adoptera bort den.  

– Det känns absolut vemodigt. Visserligen har jag tyckt att den har varit lite obehaglig, men vi har ändå blivit kompisar. Men jag vet att den kommer att få det bra. Den ska få bo med andra pinnar i ett riktigt terrarium.  

– Det är möjligt att jag kommer att skaffa en ny vandrande pinne, men då får det bli under mer kontrollerade former.