När Zaki kom ensam till Sverige vid femton års ålder och blev placerad i Stockholm började en resa som blev betydligt tuffare än han hade förväntat sig.

Han flyttades runt mellan olika boenden där han mötte många som hade negativt inflytande på honom. När han sedan blev myndig avslutades hans placering utan att någon hade förberett honom på att klara sig själv.

– Jag var inte beredd. Jag hade inga föräldrar, ingen familj, inga vänner, ingenting. Plötsligt behövde jag styra min egen väg, men jag hade ingen väg framför mig.

Situationen för omhändertagna ungdomar skiljer sig åt i länet.

Johannes Äng

"Gick snett"

Tiden efter placeringen var tuff, säger Zaki.

– Det gick snett. Jag led av psykisk ohälsa och kände mig isolerad.

Trots att han i dag är på rätt väg önskar han att han hade fått mer praktiskt stöd, som att ordna en lägenhet eller söka jobb. Hanna-Liisa Juntti, som jobbar på SOS Barnbyar och ger stöd till ungdomar i slutet av eller efter en placering, berättar att situationen för dessa ungdomar skiljer sig åt i länet.

– Vi möter ungdomar som har blivit otroligt väl förberedda och fått ett stöd som successivt avslutas. Vi möter också ungdomar som känner sig helt oförberedda, där mattan dras undan en dag från en annan, säger hon.

Vanessa togs in på ett behandlingshem vid sexton års ålder. Trots att hon blev färdig med sin behandling och fick en stödlägenhet innan hon skulle lämna, kände hon precis som Zaki att en stor trygghet försvann.

– Jag hade ingenting att luta mig mot. Jag kände mig vilsen i vem jag var utan personalen, som varit hela mitt liv, säger hon.

Vill se ett program

I dag finns inget regelrätt eftervårdsprogram för placerade ungdomar. Enligt Hanna-Liisa Juntti finns det direktiv i lagstiftningen, men tolkningsutrymmet är stort.

– Kommunerna har mycket makt internt att driva den här frågan eller inte. Stockholm är en kommun som ligger i framkant och har en överenskommelse med oss.

Men Liberalerna i Stockholm vill att man gör ännu mer och föreslår att ett eftervårdsprogram införs. Enligt dem måste planeringen starta direkt när placeringen påbörjas, och det måste vara möjligt att få fortsatt stöd även efter att man har fyllt 18 år.

– Det finns inga barn som staden har så stort ansvar för som placerade barn, eftersom vi har tagit bort dem från sina föräldrar, säger Jan Jönsson (L), oppositionsborgarråd i staden.