I förra veckan la regeringens utredare Elisabeth Nilsson fram sina förslag på hur de svenska böndernas konkurrenskraft ska stärkas. Ett av dem är att bönderna själva ska få bestämma om och när de släpper ut korna på bete.

Kravet att alla nötdjur över sex månader ska ha rätt att beta ute på sommaren infördes 1988. Det lanserades av den dåvarande regeringen som ett slags 80-årspresent till den djurrättsengagerade Astrid Lindgen.

Några år senare gick Sverige med i EU och med den inre marknaden ökade konkurrensen från importerade mejerivaror. Sedan dess har en stor del av av landets mjölkbönder försvunnit och enligt utredaren Elisabeth Nilsson lägger så många som 100 svenska mjölkgårdar ner varje år.

– När beteskravet infördes hade vi ett 30-tal mjölkgårdar i Vallentuna, säger Johan Lindgren på Backa gård i Kårsta. Av beredskapskäl är det rätt allvarligt att det inte är fler. I Stockholm produceras nästan ingen mat längre men här bor alla människor. Händer det något har vi inget att äta.

I dag finns bara två kvar: hans eget Backa och Stora Lundby i Markim.

Susanne Anderson på Stora Lundby gillar också förslaget. Hon tror att de flesta mjölkbönder ändå kommer att fortsätta låta korna gå ute.

– Det är ju en glädje att få släppa ut sina djur, säger hon. Jag tror inte det finns någon bonde i dag som inte vill det.

Ekonomin väger tungt för en pressad mjölkbonde.

Och betet innebär också mer jobb.

– Det är en problematisk period i kornas och bondens liv. Då blir det mindre mjölk och mer arbete och de blir lättare sjuka, säger Susanne Andersson.

De svenska djurskyddet har lett till friska djur. Men Johan Lindgren tycker att konkurrensen blir orättvis.

– I Danmark får bönderna mer betalt för mjölken om de släpper ut sina kor men de har inget lagkrav. Vi svenska mjölkbönder får sämre betalt av Arla fast vi gör likadant, säger han.

Förslaget att slopa beteskravet gäller bara djur som går lösa i lagården, vilket 70 procent av de svenska korna gör.