I hagen på Vada prästgård springer hästarna fram och tillbaka. De kommer fram och vill nosa, innan de hoppsparkar iväg. Här bor tio stycken.

Jill Smitt Bredenberg som äger två av dem berättar hur de ofta får vara ute 12 timmar om dagen tillsammans i hagen. Hon tror att de mår bra av det, men det kan bli jobbigt.

"Stora djur på fyra smala ben"

– Om man stoppar in dem i en flock är det risk för att de skadar sig. De är ju klantarslen, det är stora djur på fyra smala ben och de gör illa sig ganska mycket, säger hon.

Jill, hästen Ruby och hunden Sigge. På andra sidan ängen ligger Vallentunas exakta mittpunkt.

Vi befinner oss ett stenkast söder om Vallentunas exakta mittpunkt. Den ligger på "Jaktstigen", strax norr om hästhagen på Vada prästgård. Precis norr om stigen ligger lämpligt nog fornlämningsområdet "Hästbacken".

För både forrnlämningar och hästar är saker som förknippas med Vallentuna. Nära mittpunkten ligger till exempel järnåldersgravfältet med tio välkända gravkullar, Sjökullarna.

Men man ser på satellit-kartan är det också fullt av grå kvadratformade ridbanor vid sidan av vägar och gårdar runt om.

Mittpunkten

Så hur hittar man då en mittpunkt? Lantmäteriet hittade Sveriges exakta mittpunkt, vid Hogdalsbygden i Hälsingland med följande metod: Man drar en rak linje från Sveriges mest sydliga punkt till den nordligaste. I mitten av den drar man en rak linje från öst till väst, vars mitt ska bli den exakta geografiska mittpunkten.

En annan metod är att balansera en karta av området, som kan tillverkas av kartong eller liknande, på en nål. Där kartongen stabiliseras på nålen är den exakta mittpunkten.

– Personligen tycker jag att tyngdpunkten är en mer rättvis mittpunkt. Nackdelen är att det är något mer komplicerat att ta fram den. Det är inte så svårt rent principiellt, men det blir lite mer bökigt hanteringsmässigt, säger Martin Lidberg, enhetschef vid Lantmäteriet.

"Var femte invånare är en häst"

Mitt i Vallentunas reporter Astor Fogström har balanserat fram Vallentunas mitt.

Stefan Källstigen

Mitt i har gett sig på båda metoder, och fastställt mittpunkten av Vallentuna till just Jaktstigen, nära Hästbacken.

För 44-åriga Jill har hästarna en central plats i livet. Mitt i hjärtat.

– Jag började med häst när jag var fyra, så har det ju blivit en livsstil. En gång skulle jag vara utan häst – en vecka gick det tills jag sa: ”nej, jag ska nog ha häst iallafall”. 

En gammal inofficiell kommunslogan för Vallentuna gör sig påmind: "Var femte invånare är en häst".

Men är det så? För att ta reda på detta, lämnar vi mittpunkten och tar oss till biblioteket i centrum. Här finns en trappa, som är starkt kopplad till tesen.

Trappan är specialdesignad av Lars Gauffin, till öppnandet av biblioteket 2012.

Astor Fogström

Trappan här föreställer hästar, kantade av romerska femmor, V:n, och anspelar på kommunsloganen.

Jenny Lundin, 43, kommer upp för trappan. Hon har aldrig tänkt på vad den föreställer men vet om att hon bor i en hästkommun – både hennes dotter och syster rider.

Vad säger siffrorna?

Enligt Jordbruksverket bor det 1665 hästar i kommunen. Vi lägger ihop det med Vallentunas människobefolkning på 36 754.

Vi besöker mitten av vallentuna, i närheten finns en hästgård. Hur är det att leva som häst vid mittersta vallentuna?

Var femte invånare är inte en häst, snarare fem procent. Och även om hästarna är det centrala för många är det inte så för alla.

"Inte ens sett någon rida"

Bredvid trappan i bibblan sitter Stephen Sekyery vid sin dator.

– Jag har inte hört om några som har hästar, jag har inte ens sett någon rida på en häst här i Vallentuna. Enda gången jag ser dem är från bussen när de äter ute på ängen.

Vallentunabon Stephen Sekyere, 38, ser inte mycket hästar.

Astor Fogström