Kista har fått ett nytillskott.

På en av Ericssons väggar vid Gröndlandsparken tornar en stor, blå-svart-rosa-lila muralmålning upp sig, till förbipasserandes nyfikenhet.

Folk stannar, fotar, pekar, diskuterar.

Christofer Siwertz-Svedjeby, som går under konstnärsnamnet Sagie, har precis lagt ifrån sig den sista sprejburken. 230 stycken blev det totalt, har han räknat det till.

– Sammanlagt sex och en halv arbetsdagars riktigt intensivt jobb, berättar han.

Konstnären Christofer "Sagie" Siwertz-Svedjeby ställer sig frågan om verket i Kista ens kan kallas för konst.

Malin Lövkvist

AI-verktyg fick samarbeta

För något år sedan gav Kista Limitless, som samlar olika aktörer i Kista inom ett och samma paraply, ett uppdrag till kulturaktören Kollektivet Livet.

Man ville införliva tech i konsten i området på något sätt – "Sveriges Silicon Valley", som Kista ibland kallas, måste leva upp till sitt smeknamn även när det kommer till utsmyckningen, tyckte man.

– Det här var precis när AI-verktygen ChatGPT och Google Bard, som nu heter Gemini, kommit i gång ordentligt. Vi kom fram till att det vore roligt om vi låter dem prata med varandra, berättar Alex från Kollektivet Livet, som varit konceptuellt ansvarig för projektet.

Alex matade in fastighetsägarnas värdeord och information om området, frågade AI-verktygen hur de skulle visualisera det hela.

De gav en drös med förslag, vilka han sin tur matades in i ett annat AI-verktyg, som gör om text till bild.

– Så höll vi på: Matade in, gjorde om, la in fler värdeord, tog bort vissa ord, försökte reda ut missuppfattningar, gjorde om. Till slut landade vi i det här motivet, säger Alex.

Konstnären Sagie och Alex från Kollektivet Livet i diskussion om vad konst faktiskt är.

Malin Lövkvist

Inte ett konstverk

Under tiden som processen bakom verket har pågått har verktygen för AI utvecklats i en rasande takt. Skulle man börjat ta fram bilden i dag hade resultaten ha blivit helt annorlunda, tror både Christofer och Alex.

– Det skulle förmodligen vara mycket bättre upplöst, snyggare, mer crisp. Om fem år kommer vi nog skratta år det här, säger Christofer.

Samtidigt har AI-debatten i världen överlag också intensifierats.

– Jag tycker diskussionen bortom den att "AI är hemskt och att den tar våra jobb" är mest intressant – i det här fallet: Vem är egentligen upphovsmannen bakom verket?, säger Alex, och fortsätter:

– Är det jag för att jag hade en idé; då är i så fall processen en del av konstverket, är det Christofer som de facto målat det, är det AI-verktygen, eller är det upphovsmakarna bakom all den information som AI tränat på?

– Jag skulle vilja hävda att det inte är ett konstverk, det är en idé. Det finns så många slumpfaktorer i det. Jag vet inte om jag tycker AI som det ser ut i dag kan vara konst – det är mer en remix av redan existerande bilder, tillägger Christofer.

Christofer "Sagie" Siwertz-Svedjeby har fått använda sig av en stor kran i processen.

Malin Lövkvist

Intressant debatt

Båda välkomnar debatten. Det var länge sedan konst pratades om på det här sättet, det har väckt liv i något inom konstvärlden, tycker de.

Samtidigt är det samtal som hörts många gånger förut.

– Det är som när Picasso kom, när kubismen kom och slog stort, då sa folk "det där är inte konst", men det är samtidigt något som vi tar som självklar konst i dag. Det är väldigt intressant med AI, nu måste vi börja definiera sådant här. Om 20 år kanske det är självklar konst, säger Alex.

Förhoppningen är att väggmålningen i Kista ska bidra till fortsatta diskussioner.

– Oavsett är det intressant att väcka känslor, prata om konst, få folk att ställa sig frågan var gränserna mellan människa och AI egentligen går, säger Christofer.

Ungefär 30 meter högt och tio meter brett – det är svårt att missa det nya verket i Kista.

Malin Lövkvist