Lars Eklund (t.v) har ägnat 1000 timmar åt trädgårdsfrågan. Här med sambon Kristi Rasmussen Eklund och grannarna Marie Holmqvist, Erik Oldenburg och Anna-Lena Bergman. De har svårt att förstå stadens önskan att öka den biologiska mångfalden. "Den finns ju redan här. Det finns en sådan historielöshet i det här beslutet", säger Anna-Lena Bergman.
Mimmi Epstein
"Olovliga anläggningar" är rubriken i ett brev som damp ner hemma hos arton hushåll på Svampvägen och Sockenvägen för ett knappt år sedan.
I brevet står det att exploateringskontoret i Stockholms stad, i egenskap av markägare, "fått kännedom om ett antal olovliga anläggningar" på deras mark. Marken får inte bebyggas och staden har planer på att anlägga ängsmark där.
Staket, planteringar, byggnader och häckar måste avlägsnas, står det, annars kommer staden att vidta åtgärder.
– Jag satte kaffet i halsen, det var så tufft formulerat. Folk som bott och bor här har lagt ner själ och arbete i trädgårdarna i nästan 100 år, säger Anna-Lena Bergman, som bor i kvarteret.
Det är en kylig marsdag och än är det ett tag kvar tills buskarna i trädgården där vi står börjar blomma.
Marie Holmqvist vid trädet som ger Åkeröäpplen, på stadens mark. Tidigare har de boende inte fått besked om hur det blir med fruktträden, men nu säger staden att de inte har för avsikt att ta bort något sådant.
Mimmi Epstein
Men vi spolar tillbaka bandet 100 år. Då rann en å genom området, och när den grävdes ner valde staden att behålla en två till fem meter bred markremsa. Marken arrenderades i sin helhet av de boende redan då, på 1930-talet. Grannarna betalade några kronor per år till staden.
1988 ville kommunen överlåta marken till de boende gratis, men det blev aldrig av och rann ut i sanden. Sedan: tyst från staden fram tills för ett knappt år sedan.
– Vi vill göra rätt för oss och är för likabehandling. Och vi förstår att bodar och annat måste bort så att dagvattenledningar kan nås, men vi är rädda att det går prestige i det här ärendet, säger Marie Holmqvist på Svampvägen.
– Vi vänder oss mot att vi skulle vara någon slags bovar, de tjänstemän som besökte våra trädgårdar sa till oss att vi har "annekterat" marken. Det här är stadens arrenderöra som vi får ta konsekvenserna av, fyller grannen Kristi Rasmussen Eklund i.
Alternativ
Grannarna har fått två alternativ. Antingen bildar de en trädgårdsförening som arrenderar hela markområdet av staden, med restriktioner för vad de kan göra på ytan. Eller så låter de stadsdelsförvaltningen ta över skötseln – vilket innebär att mycket kan jämnas med marken.
Vi vänder oss mot att vi skulle vara någon slags bovar.
För att bilda en trädgårdsförening behöver alla tomtägare vara med på det, annars får de som är med i den betala för de andra. Och alla vill eller kan inte vara med.
Summan staden vill ha för marken är 154 000 kronor per år. För hushållen skulle det innebära mellan 3 300 och 14 000 var. Enligt staden är summan framtagen enligt praxis och "kraftigt nedsatt för att ta hänsyn till begränsningar och unika förutsättningar".
– De hänvisar till schablonberäkningar för arrenden, och det skulle innebära att vi betalar 45 gånger så mycket per kvadratmeter än man gör för ett koloniområde på Långholmen som staden också arrenderar ut till en förening, säger Lars Eklund.
Grannarna har bland annat anlitat en expert på biologi och ekologi. I ett utlåtande står det att stadens planer skulle "omintetgöra" ett sekel av uppbyggd biologisk mångfald och att förslaget skulle strida mot stadens egna riktlinjer för miljön.
Fruktträd kvar
Ragnhild Fahleryd, enhetschef på exploateringskontoret, svarar på Mitt i:s frågor via mejl. Där skriver hon bland annat att staden har bett om ursäkt för att man har använt juridiska begrepp som upplevts som hårda.
På frågan om staden kan garantera att träden blir kvar om de tar över marksköteseln, svarar hon att staden inte har för avsikt att ta ner något fruktträd. Eftersom det är kommunens mark så kommer allmänheten att ha tillträde till den, men det blir inte en anlagd park. En del buskar kan bli kvar men snår och undervegetation behöver tas bort.
Om de boende vill arrendera marken så kan de fortsätta sköta den som den ser ut i dag, så länge det inte påverkar dagvattenledningen under marken.
Hur tar staden hänsyn till det kulturhistoriska värdet på trädgårdarna?
"Just det här området är inte angett som en del av de kulturhistoriska trädgårdarna i gamla Enskede i detaljplanen från 1926, utan som en kommunal ledningsgata", skriver Ragnhild Fahleryd.
