Vid sextiden varje morgon ringer mitt larm.
Sedan ungefär en månad tillbaka har jag tänkt att någon skämtar med mig. Det är ju mitt i natten.
Det enda logiska är att fortsätta sova. Helst till mars. Mörkret peppar min tallkottkörtel, djupt inne i hjärnan att producera hormonet melatonin. Hela kroppen säger att det är dags att sluta ögonen och försvinna bort…
Men jag hoppar inte på sömntåget, utan på pendeltåget. Och trots mörkret sjuder Stockholmsmorgonen av liv. Klackar klapprar på T-centralen, barnvagnar trängs på fulla bussar och billyktorna på Essingeleden ringlar som en festlig ljusslinga över Essingedjupet. Österut färgas morgonhimlen rosa.
Ja, ja. Ni fattar grejen. Det är mörkt men vi kämpar på.
I omvärlden råder det ju inte heller någon brist på mörker. Krig i Europa och en ny politisk spelplan
i USA skapar oro. Hundratals människor i spanska Valencia har dött i det katastrofala skyfallet.
Det är nära till hands att vilja gå i ide. Låta melatoninet ta över och drömma sig bort.
Men jag tänker att det där med ide är för björnar. Vi människor tänder ljus i stället. Hittar nya vägar, jobbar för förändring.
Hittar ljuspunkter, helt enkelt. En ljuspunkt är den fria pressen som gör att vi på Mitt i kan ge Stockholm viktiga nyheter varje dag.
Bra journalistik är som en ficklampa som kan lysa in i mörka hörn och hitta fula troll – eller guldklimpar. Vart tycker du att vi ska rikta vår ficklampa härnäst?