Det är en varm eftermiddag i augusti. Hundratusentals människor hade samlats på Stockholms gator för att fira 1993 års upplaga av Vattenfestivalen. Dagar av folkfest ska rundas av med en uppvisning av Saab:s stridsflygplan JAS 39 Gripen.
Pelle Strindberg Jutehammar är på kalas på Långholmsgatan när han hör vrålet från flygplansmotorer utanför lägenhetsfönstren. För att se spektaklet bättre tar han sig upp på taket. Grenslad över taknocken har han första parkett till uppvisningen.
– Jas-planet kom och gjorde några fantastiska manövrar. Sedan kom det inflygande vad som kändes rakt över mig, stannar och vänder på en femöring. Jag tänkte att det var helt osannolikt att ett flygplan kunde göra så, säger Pelle Strindberg Jutehammar.
Tappade kontrollen
Det var det också – piloten Lars Rådeström har efter några skarpa svängar tappat kontrollen över flygplanet. Det stegrar sig och han skjuter ut sig med katapultstolen.
Planet vänder sig i luften och från låg höjd faller det okontrollerat ned mot Långholmen.
– Det var proppfullt med folk där och på Västerbron. Vi tänkte att det var hundratals skadade och att de behövde hjälp.
Vid Slussen sitter brandmän från Östermalms brandstation på taket till sin brandbil och tittar på uppvisningen. En av dem är Göran Stark, i dag brandmästare på Katarina brandstation.
– Vi ser något som lossnar från planet och en kille frågar mig vad det var för något. Någon sekund senare ser vi en fallskärm som vecklar ut sig och hur planet likt en svala singlar ner genom luften. Sedan ser vi det enorma rökmolnet, säger han.
Springade människor
De kastar sig in i bilen. De anropar ledningscentralen med orden "du hörde att kärran gick i backen, kom?" Efter några sekunders tystnad ber operatören att de ska repetera: "Jas-planet har störtat."
Utan att riktigt veta var de ska tar brandbilen sikte på rökplymen.
När Pelle Strindberg Jutehammar tar sig mot Västerbron möts han av skrik och folk som springer från platsen.
– Vi gick mot nedslagsplatsen, men vi insåg att det var korkat att gå ner dit eftersom det kunde explodera.
På ett nästan mirakulöst sätt har planet kraschat på Långholmen, 30 meter från Västerbrons södra fäste, en av de få folktomma ytor som finns i Stockholm den dagen.
Efter några minuter är Göran Stark på plats. Hans team får i uppdrag att hålla folk borta från bron.
– Problemet var att 10 000 människor sprang åt ena hållet, från bron, samtidigt som 5 000 ville upp på bron. Jag minns kalabaliken och den omöjliga uppgift vi fick. Där i mitten kände man sig ganska liten.
Piloten friades
Ingen omkommer i olyckan. En kvinna brännskadas och flera får uppsöka sjukhus, men med lindriga skador.
30 år senare är minnena från dagen starka hos Pelle Strindberg Jutehammar.
– Med tanke på den hastighet flygplanet kom in med, hade det här hänt en halv sekund innan hade planet kunna krascha på hustaket vi satt på eller bron där tusentals åskådare stod.
Statens haverikommission slog fast att orsaken till kraschen var en obalans i styrsystemet, som kunde leda till att planet överstegrade. Det hade piloten Lars Rådeström ingen möjlighet att veta och han friades helt från ansvar. Efter olyckan valde han att aldrig mer flyga stridsflygplan.
På Katarina brandstation finns minnen från kraschen kvar i form av ett konstverk signerat Ole Lindberg. I det sitter delar från det faktiska planet.
– Det finns en skröna om att haverikommissionen inte hittat alla delar från planet, och att de finns här. Men sanningen är att vi fick dem efter att vi hjälpte dem att klippa planet i delar för att kunna frakta bort det, säger Göran Stark.