I onsdags var han ute i området när en i sällskapet hörde något ovanligt. De tittade upp och ovanför svävade den långväga besökaren.
– Vi visste inte vad det var och började diskutera. Men en av oss hade sett den gråhuvade vipan när den observerades i Värmland för sex år sen och trodde det var den. Nuförtiden lägger man ju ut allt i sociala medier och vi fick bekräftelse ganska direkt. Då blev det eufori i leden, säger Gunnar Hesse.
– Det var en fantastisk dag för oss, säger Gunnar Hesse, ordförande Angarngruppen. Han har sett 1 300 arter över världen och rankar observationen som sin "nummer ett" i Sverige.
Ola Asteman
Vipan syntes under högst 30 sekunder.
– Sen flög den bort mot östra delen av sjoängen och vände. På norra sidan gick den ner och skymdes av vass och gräs.
Den i fågelskådarkretsar heta nyheten spred sig blixtsnabbt och snart kom fler som ville se fågeln.
Den sällsynta besökaren syntes bara under 20–30 sekunder. Angarngruppens Kenneth Olausson hann få fram kameran.
Kenneth Olausson/Angarngruppen
– Vi var säkert uppåt 50 personer på olika ställen runt sjöängen. Men det var bara vi sju åtta som hann se den. Vart den tog vägen, det vete gudarna. Det har ju hänt förr att fåglar som flugit långt och är trötta blir slagna av en hök.
Under de där första sekunderna var Angarngruppens Kenneth Olausson snabb med att hala fram systemkameran. Han fick tre bilder på vipan innan den försvann ur sikte.
Den sällsynta besökaren syntes bara under 20–30 sekunder. Angarngruppens Kenneth Olausson hann få fram kameran.
Kenneth Olausson/Angarngruppen
– I vanliga fall går jag och min fågelskådarvän Erik Koppe där och räknar gäss eftersom vi är med i gruppens inventeringssektion. När det rasslar in något sånt här blir det lön för alla timmar vi lägger på att förstå hur det går för fåglarna. Vi håller ju på med naturvård.
Naturhistoriska Riksmuseets jourhavande biolog Didrik Vanhoenacker tror att vipan fått fel på orienteringsförmågan.
– En superraritet, säger Naturhistoriska riksmuseets jourhavande biolog Didrik Vanhoenacker om den gråhuvade vipan vid Angarnssjöängen.
Bengt Olofsson/Naturhistoriska riksmuseet
– Fåglar orienterar sig efter jordens magnetfält och man skulle kunna tro att den fått vajsing på kompassen. På hösten kommer det hit en del sibiriska fåglar och då misstänker vi det, säger han.
Han har aldrig sett någon gråhuvad vipa och hade gärna åkt ut till Angarnssjöängen.
– Men jag skulle prata skäggdoppingar i teve så det gick inte. Och det hade ju varit förgäves ändå, eftersom den försvann. Jag skulle inte bli förvånad om den om dyker upp igen i Angarn. Kanske står den och gömmer sig i någonstans i vegetationen.