– Det är tuff konkurrens. Jag siktar på att vara topp 30 i första omgången, för då får man vara med i andra också och göra ett hopp till, säger Rickard.
– Det är mitt mål också, att bara hoppa så bra som möjligt och att komma topp 30, säger Jenny.
De var med på JVM redan i fjol då det avgjordes i Slovenien. Men då gick det inte som planerat.
– Jag blev diskad. Efter mitt hopp kollade de min dräkt. Den ska sitta tajt och får vara max fyra centimeter för stor, men min dräkt var större än så, säger Rickard.
– Du får ha koll på utrustningen den här gången! säger Jenny.
Själv jagar hon också revansch efter insatsen i Slovenien.
– Då hoppade jag väldigt bra på alla träningar och i provomgången, men sedan gjorde jag allt fel i tävlingen!
"Kul och annorlunda"
En erfarenhet rikare och med ett helt år fyllt av hoppning i 90- och 120 metersbackarna i Trondheim i bagaget finns goda förutsättningar för en förbättrad insats, både för Jenny och Rickard.
De började med sporten i unga år, båda två av en tillfällighet.
– Min syster hade en kompis som testade och hon ville också börja. Mamma tog med mig också och jag fastnade för det. En kul och annorlunda sport som var spännande, säger Rickard.
Han var 8 år då. Jenny var ännu yngre när hon prövade vingarna i Sollenkollen för första gången.
– Jag hängde också med min syrra. Hon åkte slalom i Väsjöbacken och hade provat på backhoppning. Jag höll på med slalom, ridning och judo och i många år var backhoppningen mest en sidogrej, men för ett par år sedan började jag satsa, säger hon.
Vad är det ni gillar med sporten?
– Jag gillar att flyga, och att det är lite nervöst innan varje hopp. Man får en adrenalinkick, säger Rickard.
"Vem gillar inte att flyga!"
– Precis! Vem gillar inte att flyga! säger Jenny.
Jenny Forsberg gillar att flyga.
Privat
Delar lägenhet i Norge
Den största hoppbacken i Sollentuna är 40 meter. Bra att börja i och den räcker för de flesta i flera år till, men de som fortsätter upp i tonåren växer så småningom ur den.
– Vi kan hoppa där för att träna nedslag, men oftast är vi mest tränare för små barn när vi är hemma och hälsar på, säger Jenny.
För att fortsätta satsningen var de tvungna att flytta, och valet föll på Trondheim där de nu går gymnasiet och delar lägenhet.
Jenny har fem terminer kvar och Rickard tre på den fyraåriga utbildningen. Som det känns just nu kommer dock båda att stanna kvar efter studenten.
– Det är nästan ett måste för att kunna träna ordentligt. Mitt mål är att komma med i VM 2027 då det går på hemmaplan, i Falun, och sedan kanske OS också, säger Rickard.
Rickard Nyström i en nordisk juniorlandskamp i Otepää i Estland.
Privat
Men först är det alltså JVM som gäller. Den svenska truppen, det vill säga Jenny och Rickard och två tränare, åker till USA den 8 februari och tävlingen är fyra dagar senare.
– Så vi har några dagar på oss att anpassa oss till tidsskillnaden och att testa backen, säger Rickard.
Rickard Nyström i en nordisk juniorlandskamp i Otepää i Estland.
Privat
"Jättestort för oss"
Även om målsättningen – att nå topp 30 – kan verka modest så är det en stor grej för Sollentuna Backhopparklubb att man nu har två hoppare som närmast regelmässigt åker iväg på JVM.
– Ja, det vet i fan om det har hänt någon gång tidigare, i alla fall inte så länge jag har varit i klubben och det är sedan 1980-talet. Det är ju otroligt! Vi är en liten klubb, det här är jättestort för oss, säger klubbens ordförande Pietro Nilsson Toracca.