Beskedet kom för bara några veckor sedan. Conrad Hildebrand ska som simmare representera Sverige i Paralympics i Paris.

– Jag hade nästan gett upp, så det var riktigt skönt, säger Conrad Hildebrand.

Han sitter i köket i lägenheten i Bromsten, nyss hemkommen från SM i Linköping. Utanför växlar vädret mellan regn och uppehåll. I april var det EM på Madeira, där han åkte på någon sjukdom.

– Jag har försökt återhämta mig sedan dess. Det har varit tungt, men under SM började jag känna att kroppen svarade lite mer.

Conrad Hildebrand och flickvännen Nicola St Clair Maitland fick besked samtidigt att de blivit uttagna till att simma i Paralympics. "Det ska bli kul att få uppleva det här tillsammans," säger Conrad.

Malin Lövkvist

Tävlat sedan unga år

Sport har han hållit på med länge. Vid tre års ålder var det motocross som gällde. Vid fem år körde han gokart och vann medaljer. Parallellt med det, vid sex års ålder, började han med simning.

Det atletiska har han från föräldrarna, som flydde till Sverige från Estland under kriget med Sovjet. För dem, i ett ockuperat land, var sporten en livlina.

– Jag tror det fanns kvar i dem och de pushade mig. Pappa höll på med motocross och mamma med simning. Jag provade och var duktig på båda, men motorsport kostar mycket pengar.

Conrad Hildebrand har tävlat i Para-VM 2023.

Malin Lövkvist

Krossad nackkota

Det blev till att satsa på simningen. Han blev bland de bästa i landet och tog sig till ungdoms-SM. Men 16 år gammal skadade han sig allvarligt i en parkour-olycka.

– Jag showade för mina polare, en typisk tonårsgrej. Det gick inte som planerat.

Conrad Hildebrand bröt nacken. Sjätte nackkotan var krossad. Han tappade funktion från bröstet nedåt, handlederna är svaga, axlarna och fingrarna med.

– Den dåliga sidan är att man har ett kroppsideal, att man ska se ut på ett visst sätt. Så förlorar man alla de här musklerna. Det kan jag fortfarande ha svårt med, att inte vara bekväm i att visa upp sig på en strand, säger han.

– Samtidigt, håller man på med paraidrott så ser man folk med alla typer av funktionsnedsättningar. Man förstår att ens kropp bara är resultatet av vad man kan och inte kan göra.

Efter olyckan spelade Conrad Hildebrand rullstolsrugby. Med svenska landslaget har han spelat två EM och ett VM. "I början ville jag inte tillbaka till simningen, jag var sugen på att lära mig nya idrotter."

Malin Lövkvist

En väg tillbaka

Sporten gav också möjlighet att på ett pragmatiskt sätt hantera det som hänt.

– Jag kunde se det som en form av träning, att ta mig tillbaka till livet. Jag tror folk förväntade sig att jag skulle få en dipp, men rent mentalt kom det aldrig för mig.

I några år spelade han rullstolsrugby, men drömmen om att nå ett OS fanns kvar i bakhuvudet. Så han återvände till simningen.

– Det fick bli Paralympics i stället. Jag ville göra ett försök med simningen och se hur långt det räckte. Vilket tydligen var hela vägen.

"Det är synd att paraidrotten bara uppmärksammas vart fjärde år, när det är Paralympics. Många ser ner på paraidrott, men vi arbetar på samma nivå som de som åker till OS," säger Conrad Hildebrand.

Malin Lövkvist