Den ideella organisationen Kollektiv sorg arbetar på olika sätt med att lyfta frågor som rör gatuvåldet och skjutningar. Man arbetar med flera former för detta, en av dessa är genom konst.
Vill mänskliggöra drabbade
Genom berättelser från de som drabbas av våldet på ett eller annat sätt försöker de skildra händelserna bakom rubrikerna och berätta om livet för de som blir kvar.
Det är torsdag den 2 november. Kollektiv sorg och utställningsproducenten, Mini Davarasl, har tagit över konsthallen i Kungsängen. Det är snart vernissage och Mini visar några tjänstepersoner från biblioteket runt i utställningen: ”När ska vi få leva och inte bara överleva?”
Curatorn Mini Davarasl visar utställningen. En del av den består av Dia Gaffs berättelse om när hon förlorade sin kusin Shayan Gaff i en skjutning. Även hennes 112-samtal finns med intill porträttet och texten.
Niklas Loman
"Det är ett läskigt ämne"
Hon pratar fokuserat och lugnt. Utställningen har visats flera gånger på olika håll i Stockholm och i landet. Varje gång har det varit i en ny form anpassad för förutsättningarna. Stockholmarna har kunnat möta utställningen i Botkyrka, i Järva, på Sergels torg och i Gustav Vasa kyrka vid Odenplan. Efterfrågan är stor förklara Mini. Frågorna är aktuella.
– Det är ett läskigt ämne. Man vill inte prata om det här. Men vi måste, och vi behöver prata om det här, säger Mini Davarasl.
Kollektiv Sorg visar utställningen ”När ska vi få leva och inte bara överleva?” i Upplands-Bro
Niklas Loman
Mänskliggöra öden
Stora porträtt på människor som direkt eller indirekt drabbats av det dödliga våldet tittar tillbaka på betraktaren från konsthallens väggar, jämte dessa finns deras berättelser i textform.
Ett videokonstverk som blandar en ljudmatta av svenska nationalsången och olika nyhetsklipp om våldets dödliga konsekvenser är placerad mitt i rummet. En tv står ensam på en matta.
Ebba Lange visar ett videokonstverk som hon skapade åt Kollektiv Sorg inför nationaldagen 2021.
Niklas Loman
Vad är det Upplands-Broborna möter när de kommer hit?
Om sanningen ska fram så hinner många barn inte ens leva länge nog.
– Du möter upplevelser och tankar kring vad som sker i vårt samhälle. Du möter en kraft som vill skapa förändring. Och som vill sträcka ut handen och skapa större förståelse ibland oss, säger Mini Davarasl.
Kommunpolisen Magnus Nilsson var en av många som besökte utställningen under vernissagekvällen.
Niklas Loman
Utvecklingen i Upplands-Bro
Flera allvarliga våldsdåd har drabbat Upplands-Bro bara under oktober månad. Samtidigt har Mitt i kunnat rapportera att trettio barn och unga rekryterats till Bronätverket bara under det senaste året.
– Vi behöver inte prata till ett drabbat område om hur drabbat det är. För det vet de redan. Där behöver vi ha en annan approach där vi bekräftar sorgen, traumat och lyfter det. Och ger dem en värdighet i det. Vi förstår vad ni går igenom, för vi hör er, vi ser er.
Dia Gaff är en av flera röster som ger sin berättelse i utställningen.
Niklas Loman
Poesi och invigning
Det blir vernissage och en publik sluter upp. Zeinab Dhahad, Ortens bästa poet 2023, läser poesi från sin iPhone. Kommunstyrelsens ordförande Fredrik Kjos (M) invigningstalade och var märkbart berörd:
– Varje liv som tas är ett liv för mycket. Det får inte ske fler gånger, sa han.
Konsthallen fylldes strax efter att man invigt utställningen.
Niklas Loman
Invigningstalade gjorde även poeten och kollektiv Sorgs vice ordförande Alexander Zadruzny.
– Jag brukar säga att våra barn växer upp i förtid. Men om sanningen ska fram så hinner många barn inte ens leva länge nog för att bli vuxna, sa han till publiken som samlats på kulturhuset.
Hur vill du beskriva utställningen som nu visas i Kungsängen och därefter i Bro?
– Det här är en fristad för förståelse, lärdom och för sorgbearbetning. Utställningen är en sammanflätning av livsöden, berättelser och människoliv som alla är väldigt olika på så många sätt, men de har den gemensamma nämnaren att de delar sorgen som finns kvar efter en skjutning, säger Alexander Zadruzny.