Redan 2005 skrev han sin första "sista bok". Men de senaste åren gjorde den långsamma pandemivardagen att det blev en till bok.
– Jag fick skrivklåda. Men åldern har tagit ut sin rätt, och då är det dags att säga stopp.
Under sitt liv har Ulf Durling haft två sidor som växelverkat och understött varandra, berättar han.
Å ena sidan en lång karriär som läkare inom akutpsykiatri på Danderyds sjukhus. Å andra sidan som kriminalförfattare. I böckerna har han använt sig av erfarenheter från yrkeslivet för att bygga spännande historier, och utforska vidare hur människor är beskaffade, samt fått utlopp för sin humor. Han är snabb på att släppa snitsiga kommentarer, när Mitt i är på besök.
– Man kan säga att jag är författarvärldens dr Jekyll och mr Hyde, säger han.
Men en röd tråd har löpt igenom både yrkeslivet och författarskapet.
– Hela mitt liv har jag varit upptagen med döden.
Nördiga karaktärer
I januari kom den nya boken. Den handlar om en präst, Sven, och hans väninna Gunilla. De besöker en grav i Gunillas hemstad och intrigen börjar spinnas kring hennes bror Anders, som varit spårlöst försvunnen i många år.
Ett återkommande tema i Ulf Durlings böcker är att karaktärerna är lite nördiga, lite äldre, berättar han.
– Jag har hållit mig från att använda de knep som är vanliga, som att det ska vara action. Inga långa jakter in i mörka skogar eller källare. I stället har jag fokuserat på de nördiga människorna, som jag själv är, säger han.
Egot växte
Redan som ung förstod han att det var läkare han skulle bli.
– Min pappa var jurist av den tredje eller fjärde generationen i vår släkt. Han ville egentligen bli läkare.
– Då blev det viktigt för honom att jag skulle bli det. Han sa, "Du ska bestämma själv vad du ska jobba med, och du ska bli läkare".
Hans författarkarriär började när han var 31. Det var sommar och han och hustrun Helena hade precis fått sitt första barn. Tiden som blev över i väntan på att kunna bistå sin fru gick till att skriva en bok, något som han hade funderat på länge. 1971 släppte han boken ’Gammal ost’ genom Bonnier, som togs emot väl.
– Jag fick en väldig skjuts direkt in i författarvärlden. Mitt annars kanske inte så lilla ego växte enormt. Då tänkte jag att nu ska jag skriva och bli folkkär, men riktigt så populär blev jag aldrig. På 80-talet var min storhetstid, kan man säga.
Men vad gör då en bra deckare, enligt Ulf Durling?
– Det har varit viktigt för mig att inte ta till actionknep för att fånga läsarna. I stället har jag lågintensiv spänning. Det är sällan en död kropp i mina böcker.
Det ska inte vara för mycket miljöbeskrivningar. I stället ska det vara fokus på gåtorna och människorna.
– Personer trampar fel eller tar fel beslut, och hamnar på andra sidan lagen, det tycker jag är kul. Sedan får gåtan eller mysteriet en lösning genom arbete, samtal, exempelvis en poliskommissarie som löser ett brott, säger han.
På vägen ska det finnas ledtrådar som har lagts ut för läsaren.
– Då när gåtan blir löst ska du kunna se mönstret som finns i boken. När du gör det bra blir det underbar läsning.
Att hålla sig borta från det klyschiga har varit viktigt.
Istället ska det vara underhållande, spännande och gärna humoristiskt. Något som behövs idag, menar Ulf Durling.
– Med tanke på världsläget så vill jag att man ska kunna läsa mina böcker för att kunna återhämta sig. En motvikt mot allt det hemska, säger han.