Över en kopp te på Café Nyfiket i Bro centrum, nordväst om Stockholm, förklarar Teddy Bayakhmetov lugnt att han timmarna innan han möter Mitt i:s utsända räddat sin första papegoja någonsin. Papegojan fanns högt upp i ett träd i Ekerö centrum, men just fåglar är inte det som han de senaste månaderna gjort sig känd för – det är katter.

– Det började med att det var någon här i närheten av Upplands-Bro som skrev i Facebookgruppen, ”vi som hjälper katter i träd”. Jag klättrar på träd och byggnader på fritiden ändå, så då erbjöd jag dem hjälp.

58 katter räddade

Sedan första katten i januari 2022 så har det rullat på. Då vi möter Teddy strax innan jul- och nyårshelgerna har det hunnit bli 58 räddade katter.

– Jag har inget körkort, så jag åker Uber eller Bolt, och kommunalt­. Jag räddar katten gratis, min resa får gärna ägaren stå för, men kan de inte det så står jag för det själv. 

Teddy berättar att han främst är aktiv inom Stockholms län, men det längsta han åkt för att rädda en katt var till Småland. Då var det en annan­ person på sociala medier som erbjöd sig att köra honom.

Teddy Bayakhmetov trivs bra i Bro. Tillsammans med sin hund är han ute mycket i naturen, tidigare bodde han i Hässelby.

Fred Miller

– Det var en katt som hade varit­ borta i tre dagar. Det var kallt och snö ute, ägaren till katten var en ensamstående­ trebarnsmamma, som dessutom var höggravid.

Teddy ställde upp. Katten räddades mitt i natten. Efter några timmars sömn gick färden åter till huvudstaden och raka vägen till ett riggningsjobb. Det blir mycket sådana jobb för hans del. Ljus och ljud ska säkras så ingenting trillar ner på publiken i samband med konserter.

Har du stamkunder, förlåt stamkatter?

– Ja, en katt i Bromma som heter Lilly. Hon är stamkund, jag har hälsat på henne tre gånger, i tre olika träd i närheten av där hon bor.

Yrkesklättraren förklarar gång på gång att han gör detta på sin fritid. Det är ingenting han tar betalt för. Att ägarna blir glada för hjälpen tycks inte vara den stora saken. Det är ett annat perspektiv som verkar vara det största – djurens.

– Jag gör det här främst för djuren­. Jag vet hur mycket djur gör för en människa.

Kan du utveckla, hur tänker du?

– Ett djur i nöd. Det är många som är likadana, vi vill gärna hjälpa­, men det är många som inte kan hjälpa djur på höjd – och där kommer jag in. Eftersom jag är specialist inom höjder. Jag har möjligheten att hjälpa till på ställen som andra inte kan hjälpa till på.

Hur känns det att kunna hjälpa till?

– Det känns bra när jag ser katterna, när jag tar ner katterna, de mår bra och är glada. Vissa katter kanske inte är så glada, vissa är rädda när man tar ner dem. 

Koppen med te är uppdrucken. Ute i Bro centrum har vinterkvällen lagt sig, Teddy letar efter en plats för honom och fotografen att ta bilder. Vid vårdcentralen stannar vi till.

Utan att någon egentligen hinner förstå vad det är som händer ligger Teddy högt uppe på en gren. Han vilar huvudet mot handen ungefär som om han skulle ligga på en strand.

– Om man tittar på barn, alla klättrar från första början. De klättrar på soffan, på allt. Vi har det inom oss, vi klättrar hela tiden. Det är bara det att när man blir vuxen är det många som slutar klättra, men jag har fortsatt.