I områden med höga löner och hög utbildning idrottar en betydligt högre andel barn och unga i åldrarna 7–25 år än i resurssvaga områden, visar nya siffror från Riksidrottsförbundet.

Jämfört med snittet i Stockholm och grannstadsdelarna Mälarhöjden och Hägersten så är unga i Skärholmen betydligt mindre aktiva i idrottsföreningar. Mest i stadsdelsområdet idrottar de unga i Sätra, knappt var tredje. I Bredäng, Skärholmen och Vårberg är det endast en av fyra. Det kan jämföras med Mälarhöjden där hela sex av tio är med i en idrottsförening och Hägersten där drygt varannan är med. 

Ovana vid föreningsliv

Sara Wäsström, tränare i Spårvägen friidrottsklubb i Sätra, tror att en förklaring är många inte är vana vid föreningsliv. 

– Många har en annan kulturell historia och har inte erfarenhet av idrottsrörelsen och det frivilliga engagemanget och vad det betyder i samhället, utan ser mer idrott som något man antingen gör för att göra karriär eller som spontan lek. När det gäller barn med utomeuropeisk bakgrund får vi ägna jättemycket tid åt att övertyga föräldrar varför barnen ska få vara med, säger hon.

Sara Wäsström, tränare på Spårvägen friidrott i Sätra, arbetar aktivt för att få fler unga i Skärholmen att gå med i idrottsföreningar.

Johanna Wallén

Få flickor tränar

Allra svårast är det att nå flickorna. I Vårberg var exempelvis 34,2 procent av pojkarna aktiva i en idrottsförening medan endast 12,3 procent av flickorna var det. Och i Skärholmen var det 33 procent av pojkarna och 15,9 procent av flickorna. Medan det i Mälarhöjden var 63,9 procent av pojkarna och 59,7 procent av flickorna. 

Sara Wäsström tror att det delvis är kulturellt och beror på vilka förväntningar man har på vad en tjej eller kvinna ska göra. Men det går att vända förväntningarna om man anstränger sig. Det är tre år sedan Spårvägen startade sin träning i Sätra med med målsättningen att få fler barn och unga i området att träna och att även locka tjejer. I dag är fördelningen 50/50. 

Vad har ni gjort för att lyckas?

– Vi har kvinnliga tränare och fokuserar mycket på den sociala biten och att man ska ha roligt och umgås. Vi går också ut till skolor och har drop-in träning där man kan prova på och jobbar aktivt med att ringa upp föräldrar efteråt och fråga om barnen som vill får fortsätta träna. Vi har märkt att om vi skickar en lapp med information så kommer inte barnet nästa träning men om vi ringer upp och pratar så är det stor chans att barnet fortsätta träna. Och om en tjej slutar så satsar vi på att få in en ny tjej, säger Sara Wäsström.

Tränat med Duplantis och Sagnia

De jobbar också med ständigt nya mål för barnen som att vara med i tävlingar, hjälpa till och jobba vid större idrottsevenemang som Stockholm marathon och att få möta professionella friidrottare. Barnen har exempelvis tränat med längdhopparen Khaddi Sagnia och stavhopparen Armand Duplantis.  

Elisabeth 14 år, Aldaeunna, 11 år Fatma, 10 uppskattar träningen och gemenskapen i Spårvägen friidrottsklubb.

Johanna Wallén

Några av dem som tränar i föreningen är Fatma 10 år, Elisabeth 14 och Aldaeunna 11. Både Fatma och Elisabeth fick tips om föreningen från Sätraskolan.

– Jag tycker det är roligt att röra på mig och att man får kompisar, säger Elisabeth. 

Alla tre uppskattar också variationen i sporten. 

– Det är kul och spännande med friidrott för man får testa olika grenar. Min favorit är 60 meter, säger Fatma. 

De tror att ett bra sätt att få fler tjejer att träna är att prata med dem personligen och berätta om vad idrottsföreningen kan ge både i form av träning och nya vänner. 

Föreningsidrott ger fördelar i livet

Sara Wäsström betonar att medlemskap i en idrottsförening betyder så mycket mer än att bara röra på sig. 

– Här får man nya vänner, ett nytt nätverk och fler viktiga vuxna. Man får ta ansvar, får bättre självförtroende och kan träffa förebilder med andra arbetslivserfarenheter som har kontakter som leder till jobb eller inspirerar till studier, säger hon.

Föreningslivet erbjuder även möjligheter för vuxna som kan få börja som hjälptränare för att sedan få bli tränare själva. De vuxna kan även ringa tränare och få hjälp och råd även om andra saker de behöver hjälp med i samhället. 

Hur ska man få fler tjejer att idrotta?

– Idrottsrörelsen bygger ju på ideellt arbete så staden skulle behöva avlöna 1–2 personer i stadsdelen som jobbar med att stötta och serva idrottsföreningarna i området att ringa runt och prata med barnens föräldrar så att de får fortsätta vara med. Och med att söka bidrag. Man kan också försöka nå ut med andra saker än fotboll, kanske basket och individbaserade idrotter men som ändå ger ett socialt sammanhang. Trivsel och att ha roligt är viktigt. Och att det inte är så elitinriktat utan att man kan gå med även när man är tonåring.