– Det som är kul är att följa naturen. Man får en annan syn på den när de första blommorna och säljen kommer och bina har fulla pollenkorgar på bakbenen, säger biodlaren Maj Östberg Rundquist.
– Då vet man att bidrottningen överlevt vintern och börjat lägga ägg. Det blir jättegod honung!
I Sverige bedrivs biodling med fyra varianter av honungsbin. Maj har gråa krainerbin – Apis mellifera carnica.
Mikael Andersson
Nio kupor står på baksidan av Majs hus i Rydbo Saltsjöbad. Eftersom våren brakat loss på allvar är det full aktivitet. Bin flyger kors och tvärs och Maj visar hur det myllrar inne i en av kuporna. En liten kanna, rökpust, som hon ställt upp blåser samtidigt ut lite ofarlig rök så att bina ska hålla sig lugna under vårt besök.
Många kupor
Första gången Maj gav sig på biodling var redan 1980-talet, men så en dag dog bina.
– Då tänkte jag: ”Jag struntar i det här” så jag sålde slungan och brände kuporna, berättar hon.
– Men 2012 startade jag på nytt och sedan dess har jag varit väldigt på.
Maj driver Honungsboden.
Mikael Andersson
Så på är hon att hon inte bara har bikuporna i Rydbo Saltsjöbad utan även ytterligare tre vid Östra Ryds kyrka.
Plus åtta ytterligare hos särbon i Sörmland. Hon är också ordförande i Sundbybergs och Spångaortens biodlareförening, ledamot i Biodlarna, Stockholmsdistriktet, nybliven gesäll i biodlaryrket och bedriver dessutom kursverksamhet. Och så driver hon Honungsboden som hon kallar för ”Sveriges minsta gårdsbutik”. Den består av ett litet skåp på garageväggen med hennes olika honungar.
Styrs av drottningen
Just idag är det dukat för en nybörjarkurs där temat för dagen är ”biodlarens utrustning”. Maj brukar hålla två kurser om året, med vardera sex deltagare.
”Varje slungning är en limited edition” säger Maj. Vid slungningen töms de fyllda ramarna på honung som sedan silas och tappas upp på burk.
Mikael Andersson
– Titta, där är drottningen, nej nu försvann hon, säger Maj och berättar att hon brukar märka ut drottningen med en liten prick på ryggen.
Bisamhällen är ett matriarkat. De styrs av en ensam drottning och övriga honor, arbetsbina, är de som bygger kupan, tar hand om larverna, samlar mat och försvarar boet, berättar hon.
Hanarnas – drönarnas - enda jobb är att befrukta om det dyker upp en ungdrottning i närområdet tills de på höstkanten blir utkörda ur bisamhället och sticks i ihjäl i det som brukar kallas ”drönarslakten”.
Blomman gör smaken
Biodlingen ger flera produkter: honung, bivax och, menar Maj, drönarlarver. Hur honungen ser ut och smakar beror på vilka blommor bina har besökt och varierar med tiden på året.
– Tidigt på året påverkas honungen av lökväxter och blå- och vitsippor. Då blir honungen mild, berättar hon.
– Senare blir det starkare smaker. Olika honungssmaker kan användas till olika maträtter. Exempelvis kan en mörk smakrik honung passa i bröd.
Maj Östberg Rundquist
Mikael Andersson
Av de cirka 8 000 ton honung vi, enligt Sveriges Biodlares Riksförbund, årligen smäller i oss är hälften producerad i Sverige. En del är dessvärre inte riktig utan fuskhonung gjord av rissirap.
Värre ändå är det lilla kvalstret varroa som sedan 1990-talet nått Sverige. Kvalstret angriper både bina och deras larver vilket kan slå ut hela samhällen.
– Det är en riktigt otäcking, säger Maj.
Pikant kaka
För biodlare är en metod att stoppa kvalstret att regelbundet skära bort den del i en speciell ram där bina föder upp drönare, eftersom det är dessa varroan helst angriper.
Vad man sedan kan göra med drönarlarverna har Maj skrivit ett lite häfte om: "Framtidens protein med drönarlarven på tallriken”.
"Smaken var väldigt neutral” skriver hon om första gången hon åt en larv.
– Jag brukar gömma dem i kladdkakor, säger hon och ler.