I en tid av eskalerande konflikter i världen med situationer som lämnar platser i ruiner och tvingar folk att förflytta sig, blir tankarna om ett "efter" mer aktuella än någonsin.

Under hösten har Tensta konsthall bjudit en grupp konstnärer till att reflektera över just det, på temat vad som kan rymmas i ett sedan, i en framtid, kopplat till olika platser.

– Vi befinner oss i en tid med mycket förflyttning, där människor behöver se platser på nya sätt. Man behöver ställas inför tankar om vad en plats betytt, vad den betyder nu och vad det kan komma att betyda, säger Cecilia Widenheim, chef på Tensta konsthall.

Är det möjligt att med lust och glädje återta något som för länge sedan avbrutits och förlorats? Det undersöker konstnären Eric Magassa i sex fotografier på utställningen.

Emma Löf Hagström

Cementblandaren gick varm

Tillsammans med Paulina Sokolow har Cecilia Widenheim varit curator till utställningen, som döpts till Föreställ dig ett efter.

Totalt har elva konstnärer på olika sätt närmat sig temat, som resulterat i både en längre film, fotografier, skulpturer av olika slag, målningar och andra slags verk.

Under sommaren har Carla Zaccagnini samlat dagstidningar som alla innehåller ordet "överlevnad" eller överlevare". Sedan har allt utom just det ordet fått röd färg på sig. Konstnären har hämtat inspiration från förhistoriska målningar i en grotta i Spanien.

Emma Löf Hagström

Mitt på golvet i konsthallen har två konstnärer låtit en murare tolka instruktionen "föreställ dig ett väntrum". Muraren bjöds in till Tensta och skulle använda sig av material i sin närhet. I en vecka gick en cementblandare sedan varm i lokalen, berättar Cecilia Widenheim.

Nu finns här en gigantisk sittplatsliknande skapelse, som besökare kan sätta sig på ett slag om de vill.

– Det är en kommentar till vår tid. För många handlar mycket om att sitta i förvar, vänta på beslut, eller kanske sitta i telefonköer – det kan vara på olika sätt.

I mitten av Tensta konsthall har Andjeas Ejiksson och Joanna Zawieja gett muraren Alison Lilja Cosson ett uppdrag med tre riktlinjer: Det ska vara ett väntrum, det ska finnas någonstans att sitta, det är inte "klart" förrän utställningens slut och verket forslats bort.

Emma Löf Hagström

Musiken gemensamt

I en del av lokalen visas en dryg timmes lång video, där konstnären Jumana Manna berättar en historia.

Jumana Manna, som själv är palestinier uppvuxen i Jerusalem, har rest runt och träffat kurdiska, marockanska och jemenitiska judar, samaritaner och palestinska grupper, beduiner och koptiska kristna – som alla fått respondera till samma musik.

Videon beskrivs som en betraktelse över språk och musik som kulturarv; "en suggestiv klangbotten till regionens till synes olösliga konflikter".

– Det handlar om hur musik rör sig från musiker till musiker, by till by, från Palestina in i Israel, från Israel till Nordafrika och till Libanon. Den resonerar kring musikens kraft att röra sig över gränser, hur samma toner kan gå från land till land, generation till generation, men också mellan olika folkgrupper, säger Cecilia Widenheim.

Susanna Marcus Jablonskis utställning Orchestra – tunna, formgjutna glasobjekt som hänger från nästan osynliga trådar från taket. En orkester av glas. Inspirerad av den fransk-judiske konstnären Marc Chagall.

Emma Löf Hagström

Elva konstnärer har tolkat samma tema. Kan du se något som är gemensamt för dem alla?

– Många av konstnärerna har reflekterat kring förändring, vad som kan göras med den enorma kraft som uppstår vid ett vägskäl. Alla konstnärer är även intresserade av hybrid; den sammansättning som faktiskt är kultur. Du har med dig något i bagaget, du hamnar på en plats där det finns en viss förutsättning, och så uppstår något tredje.