Inne i kostymateljén på Drottningholms slottsteater ligger en förgylld sax bredvid en rulle blommigt sidentyg. På saxen står det "Camilla".
– I morgon kommer artisten som spelar Arianna för att prova sina klänningar. Efter det kan vi klippa i det här tyget, säger saxens ägare och teaterns skräddarmästare Camilla Karlsson.
Det är siden som vävts i England och det frasar om det. Innan saxen sätts i tyget har klänningen gjorts som en toile, ett provplagg, för att testa att det funkar.
Nu är det alltså dags för Arianna, spelad av Sofie Asplund, att prova sina toiles. Och det är lika mycket teaterkostym som mäktig barockkonstruktion. Det är kragar, släp och krinoliner. Sidentyg prytt av handsydda blommor i organza, sidentaft och silkesband. Bårder med brodyr. Puffiga ärmar beklädda med pärlor.
Många timmars jobb
– Jag hittade ett tyg som redan har pärlorna påsydda så det sparar mycket arbete för oss. Denna klänning beräknas redan ta 120 timmar att sy, mellan tummen och pekfingret. Det vi gör är teatercouture, säger Camilla.
https://www.mitti.se/nyheter/bakom-kulisserna-pa-slottsteatern-som-tystnade/reptef!FUCbUOVBr17FCZfsyvVTFA/
Tillsammans med skräddaren Ida Liivakant syr hon alla kostymer till teaterns uppsättningar. Denna sommar är det Il Giustino som sätts upp och på väggarna i ateljén sitter skisser uppnålade, gjorda av Paris Mexis som är kostymör och scenograf.
– Han har en vision om hur det ska se ut på scenen och det är vårt jobb att tolka och förverkliga den visionen, säger Camilla.
I juni börjar repetitionerna och då ska alla föreställningens kläder vara så gott som klara.
– Men vi provar och ändrar under hela repetitionstiden. Mycket kan hända med skådespelarnas kroppar under tiden de jobbar, så det allra sista gör vi klart till premiären.
I sommar spelas åtta föreställningar av Il Giustino. Med så få föreställningar kan kläderna arbetas fram på ett annat sätt.
– Här är det konstnärliga uttrycket i fokus. Det är gamla hantverkstraditioner som förs vidare från generation till generation.
Ska klara snabba byten
Men kläderna behöver ändå fungera för teatern, där det kan bli snabba byten.
– Vi börjar underifrån och bygger på i flera lager. De här kläderna är tidskrävande att sätta på.
Dessutom ska kläderna kunna ge plats till alla möjliga uttryck, till exempel ska det gå att dansa balett och sjunga opera i dem. Faktum är att det bidrar till rörelsefriheten att man i ateljén på Drottningholm skär kläderna på samma sätt som på 1700-talet. En ärm är till exempel skuren för att följa armens naturliga böjning.
– Det gör att det går att röra sig fritt i plaggen. Våra dansare har inga renodlade danskläder, utan de dansar i de här till exempel, säger Camilla och håller upp ett par byxor med generöst puff över rumpa och höfter.
– De är sydda för att man ska kunna stiga till häst i dem, så man kan hoppa över scenen och gå ner i spagat i dem också.
Om Arianna ska kunna dansa i sina klänningar vet Camilla ännu inte.
– Men vill hon det kommer hon kunna det.