Vet du att hela innerstan är ett riksintresse? Det innebär att även Sergelgatan – som kanske inte hör till stans mest älskade – anses värd att bevara.

– Jag har varit här med jämna mellanrum sedan 1977 och det såg likadant ut då, säger Thomas Mattsson från Vasastan, en av alla dem som tar sig fram på de småskitiga betongplattorna i svart och vitt.

– Det är lite E4, man går liksom bara förbi. Däremot minns jag att det tidigare låg en bra pizzeria på en terrass här ovanför. Det bästa vore om det skulle finnas mer grönska här så att man skulle kunna strosa, och inte bara passera.

Tanken var att Hötorgscity skulle tillgodose den moderna människans alla behov: Jobb, transport, kultur och kommers.

Sergelgatan är venen mellan Sergels torg och Hötorget som skulle göra det lätt för folk att ta del av både Kulturhuset och saluhallarna utan att behöva komma i kontakt med biltrafiken. Terrasserna skulle ge folkliv ovanför gatan.

– Det är storslaget. Området är en av de kraftfullaste symbolerna för modernismen i Sverige och en av landets mest konsekvent genomförda stadsmiljöer från efterkrigstiden. Framstående arkitekter och designers anlitades och området manifesterar tidens optimism och framtidstro, säger Malin Myrin, chef för Stadsmuseet kulturmiljö.

– Sergelgatan tillsammans med Hötorgscity och Sergels torg är en viktig modernistisk årsring med synnerligen höga kulturhistoriska värden. Men det blev inte riktigt som man tänkt sig. Det blev en plats där man gör det man ska och sedan lämnar. Det planerades inte in några bostäder så området blev folktomt på kvällarna.

Anders Strandberg, Kungsholmen: "Sergels torg är rätt bedrövligt och tråkigt tycker jag. Men jag tycker inte man behöver riva det. Det är rätt betongigt och småskitigt och det har väl sin charm, men lite träd eller grönska hade varit trevligt. Man förstår vad de tänkte så det är värt att bevara, bara man städar och snyggar upp lite.

Pekka Pääkkö

Tydlig tidsmarkering

De stora mängder naturresurser och kulturvärden som gick åt när de gamla Klarakvarteren revs under 1950-talet är en av anledningarna till att riksintressena infördes. Det revs mycket i andra städer också, och under 1970-talet började man fråga sig vad en stad bör bevara, enligt Elin Sahlin, antikvarie på länsstyrelsen i Stockholm.

– Riksintresse gör ingen värdering över om något är bra eller dåligt, utan skildrar vad som hände. Det gör att man efteråt kan försöka förstå och inte göra samma misstag igen, säger hon.

Att området klassas som ett riksintresse är för att det så tydligt visar på tanken bakom den stora omdaningen, trots att Klarakvarteren fortsatt att byggas om i hög takt sedan stadssaneringen.

Klassningen i sig är inget skydd, utan ett statligt krav på att tänka efter innan något byggs om.

– Du måste kunna se och uppleva riksintressen på plats. Det är inte immateriella kulturvärden som gamla sånger eller prosa. Sergel är ju en del av vår historia och ett sätt för oss att förstå hur vi tänkt en gång i tiden, vad man haft för tankar och idéer. På det sättet är det absolut en viktig plats, säger Elin Sahlin.

Under 1950-talet diskuterades en överdäckning, vore det möjligt att bygga om gatan till ett Mall of Scandinavia?

– Hade det verkligen varit bättre? Det är viktigt att man förstår tankar som fanns. Men skulle Stockholms stad få för sig att göra det skulle vi ju få kolla på det förslaget.

Brukar du själv promenera på Sergelgatan ibland?

– Ja, men det händer nog när man är i city och går förbi där.