F-ordet. K-ordet. H-ordet. Och det som handlar om din mamma.
Jodå, allt det där säger eleverna i låg- och mellanstadiet ganska ofta, berättar barnen som går i fyran i Bredängsskolan.
Och föräldrar vet sällan om det.
– Men det är bara på skoj. Vi känner ju varandra och alla fattar att det inte är så allvarligt. Bara för att du svär behöver du inte vara en dålig människa, säger Alejandro, 10 år.
Från Youtube
Eleverna i nian håller med om att svordomar mellan kompisar sällan används för att kränka. Men de har märkt att det fula språket har gått ner i årskurserna.
– Vi sa inte sånt när vi var i den åldern. Det har förändrats. Mycket kommer nog från musik och filmer på Youtube där det finns mer fula ord nu, säger Arash i 9C.
Aya och Yara i 4A menar att det grova språket börjar på allvar i trean när folk vill visa sig tuffa.
– Och så hänger de yngre med de äldre eleverna. De blir vana vid att höra sånt språk och börjar använda det själva, säger Alejandro.
Men gör det något – om det mest är på skoj?
– Vi själva tänker inte på det, vi är så vana. Men om det kommer föräldrar på ett öppet hus och de hör elever som står och skriker fula ord. Då väljer föräldrarna kanske en annan skola. De vill inte att deras barn ska bli sådana, säger Arash.
– Det kan också göra att lärare inte vill jobba kvar, för att det känns respektlöst. Det blir en trevligare miljö om folk svär mindre, säger Karlo som går i åttan.
Viktigt första intryck
Bredängsskolan är trygg, mobbning och slagsmål är sällsynt, intygar alla vi pratar med. Problemet med språkbruket handlar mer om vilken bild omvärlden får, tycker eleverna.
– Många siktar på de lite finare gymnasierna. Det första intrycket som andra får av dig är viktigt. Du måste kunna anpassa ditt språk efter omgivningen, säger Amira i nian.
– Därför är det bra om vi som är äldre tänker på att vara förebilder för de yngre, tillägger hon.
Kan skolan göra något åt det fula språket?
– Jag tycker inte man ska förbjuda. Eleverna måste få bestämma själva vilka ord de använder. Men man skulle behöva prata mer på lektionerna om vad de här orden faktiskt betyder. Många yngre vet inte det, säger Karlo.
Har skolan och hemmet olika regler kring svordomar?
– Det är samma regler. Man folk följer dem inte i skolan på samma sätt som hemma, säger Arash.
Men att anmäla hem till föräldrarna, det hjälper inte så mycket, menar eleverna:
Då väljer föräldrarna en annan skola. De vill inte att deras barn ska bli sådana.
– Då aktar sig bara eleven för att säga de ordet när den läraren hör, men slutar inte att prata så, säger Yohanan i nian.
Annat är viktigare
Karlo tycker att man behöver gå mer på djupet:
– Man behöver prata om vad en cool person är. Du måste börja med att dra ut roten. Att bara förbjuda språket kommer inte åt grunden, säger han.
– Och det finns annat som är värre, som när folk springer runt och skriker i korridoren under ett prov. Att jobba med kaoset är viktigare än de här orden.
Normalt sett har Bredängsskolan i södra Stockholm cirka tjugo kränkningsfall i månaden. I september 2020 var siffran den dubbla.
– Kanske är det en återspegling av en oro som finns hemma som en följd av coronan, säger rektor Anna Hoffsten.
Vanligast är knuffar och svordomar, könsord och anspelningar på ”din mamma”. Det går ner i åldrarna. Och mycket sker över sociala medier, berättar hon.
– Det vi anmäler är sånt som inte kan avfärdas som skoj. Eleverna förstår inte alltid hur ledsen man kan bli av att höra sådana ord. Men vi pratar allt mer om det.
Vårdnadshavarna kontaktas alltid efter en kränkningsanmälan. Och generellt är det lätt att samarbeta med föräldrarna, tycker Anna Hoffsten.
– Men ibland får vi kämpa för att bli trodda. Vi har börjat visa skärmdumpar, ”titta vad ditt barn skriver på snapchat”.
Lämnar in mobilerna
I höstas bestämdes att alla elever måste lämna in mobilerna under hela skoldagen.
– En elak kommentar i en chatt kan förstöra en hel lektion. Många tycker att arbetsron har blivit bättre nu, säger Anna Hoffsten.
Även om de flesta föräldrar är engagerade i barnens skolgång är det få som kommer till föräldramötena.
Tänjer gränserna
– Det gör det svårt att bygga normer tillsammans. Skillnaden kan vara stor mot föräldrarnas egen skolgång. Det blir lättare för barnen att tänja på gränserna om föräldrarna aldrig pratar ihop sig, säger Anna Hoffsten.