”Drottningholms Slottsteater har en unik särställning bland världens historiska teatrar. Regeringen anser därför att det är angeläget att bidra till att vårda och tillgängliggöra det kultur- och världsarv som Drottningholms Slottsteater utgör”.
Så skriver regeringen i sitt pressmeddelande om beslutet att tilldela teatern medel för kulturarvsbevarande underhåll och åtgärder.
Men de 34,7 miljoner kronor som teatern i sin ansökan sagt skulle krävas för att kulturarvet ska kunna bevaras blev det inte tal om. I stället landade bidraget på 1 780 000 kronor.
– I förhållande till vad allt kommer kosta så är det en väldigt liten del, men det är jättemycket pengar för oss. Detta extra anslag gör att vi kan inleda projektet, säger Åsa Tillman, kulturarvsansvarig på teatern.
En expertgrupp ska nu tillsättas som ska bestämma till vilken nivå kulisserna ska konserveras och vid vilken punkt tiden ska stanna. – Man får inte ha bråttom i den här världen, och det är därför den här teatern finns kvar. Det vi gör här är för evigheten, säger Åsa Tillman.
Stefan Källstigen
Syftet med statsbidraget är just att arbetet kan påbörjas, menar kulturminister Parisa Liljestrand (M).
”Regeringen avser att följa arbetet men kan inte förekomma beslut om eventuella ytterligare insatser eller satsningar då det alltid är en fråga om gemensamma prioriteringar”, skriver hon i ett mejl till Mitt i.
Orörd hud
Sofforna i salongen behöver 540 meter nytt ylletyg och tagelstoppning, och kulisser som används under föreställningarna behöver renoveras. Men högst upp på prioriteringslistan, och som pengarna från staten ska läggas på, är konserverandet av teaterns 1700-talskulisser.
– Originalkulisserna är orörd hud sedan de målades på 1700-talet. Och de målades av de allra främsta konstnärerna av sin tid. Det är som att ha en Mona Lisa stor som en fotbollsplan, säger Åsa Tillman.
Storskogen är en av teaterns scenbilder som används i föreställningar. Den består av många olika sidokulisser och fond.
Stefan Källstigen
Det är just det orörda som gör att slottsteatern sticker ut bland Europas 1700-talsteatrar. När Gustav III skjutits inne på operan 1792 bommades teatern igen. Den föll i en törnrosasömn och tiden stannade innanför dess väggar.
– Teatern är en föränderlig värld. Behöver man en lucka i golvet tar man fram sågen. Behöver man rosor i skogen så tar man fram penseln och målar dit dem. Men här var det ingen som gjorde sådant.
Varje gång en kuliss dras ut på scenen så sliter det på den. Spåren syns i form av uppskrapade färger och fransade kanter. Vågorna som är gjorda i tyg renoverades i somras.
Stefan Källstigen
På Drottningholms scenväggar finns fortfarande sot från oljelamporna och på dörrar och lister finns avtrycken från smutsiga 1700-talsfingrar.
När teatersalongen skulle konserveras på 2000-talet hittades ett svalbo över scenen från den tiden då teatern stått tom och fåglar flugit in och ut genom de trasiga fönsterna.
– Boet konserverades också, eftersom det är en del av teaterns historia. Det är i den andan vi vill jobba med kulisserna också, säger Åsa Tillman.
Mål att visa upp dem
Enbart kulisskonserveringen beräknas kosta hela 21 miljoner kronor. Utöver de 1 780 000 kronor från staten har teatern också fått 1,8 miljoner av Kungliga Vitterhetsakademien. Akademin, som genom donationer, stiftelser och fonder finansierar kulturmiljövård, instiftades liksom slottsteatern av Drottning Lovisa Ulrika.
På kulissernas baksidor finns information om många olika föreställningar, årtal och målare. Rasande Roland, Orlando furioso på italienska, av Ludovico Ariosto är ett av renässanslitteraturen mest spridda verk.
Stefan Källstigen
Det som behöver konserveras är omkring 22 kompletta scenbilder med sidokulisser och fond. Totalt rör det sig om 950 kulissbitar.
– Det första är att konservera dem så att de mår bra. Men målet är att kunna visa dem på något sätt. Men så långt har vi inte kommit ännu.
För att kunna visa dem för allmänheten krävs utrymme som sällan finns på vanliga museum.
Hemlig plats
Att visa kulisserna där de är magasinerade är inte heller aktuellt. Av säkerhetsskäl är de värdefulla konstskatterna inhysta i en tillsynes oansenlig ladugård på hemlig plats.
När kulisserna är konserverade kommer de behöva hänga i en förvaringsplats som håller modern magasinstandard.
– Vi märker tydligt hur klimatförändringarna påverkar, det skenar med dessa varma fuktiga somrar och milda vintrar. Förra året gjorde vi en mögelsanering och det var tillräckligt mycket mögel på kulisserna för att vi skulle inse att detta konserveringsarbete måste ske nu.
Men hur det nya eller ombyggda magasinet ska bekostas, det är ännu inte klart.
– Vi fick en privat donation för att bygga det nuvarande magasinet på 1970-talet och nu hoppas vi att det ska komma någon ny vänlig själ och hjälpa oss igen.