Vi träffas på Ekerö bibliotek för en eftermiddag i spelets tecken. Frida Eriksson, ungdomsbibliotekarie i Ekerö och van bräd- och rollspelare, och spelentusiasterna Oscar Flores från Nyckelby och Lina Axell som är uppväxt i Björkvik.
Vi ska spela det nya brädspelet Tales from the loop, baserat på den värld konstnären Simon Stålenhag har skapat, inspirerad av sina barndomslekar på Färingsö. Och premisserna är helt klart ekeröitiska, med några extra slag för östra sidan om Långtarmen.
Påminner om rollspel
Det första vi gör är att välja karaktär. För i detta spel är man ingen vanlig Monopol-stövel utan personligheter. Här kan du till exempel spela "The hick" från Högby eller "The popular girl" från Kungsberga.
– Folk älskar att spela stereotyper. Man vill döda draken och rädda dagen. Så är det alltid i rollspel, säger Oscar.
För dynamiken i detta brädspel påminner mycket om den i ett rollspel, menar han.
– Det är på samma sätt en upplevelse som byggs upp och där man går in i olika karaktärer.
Det är tid som är valutan i spelet. Vi ska nämligen inte bara hantera maskiner som går från att stå lugna som skördetröskor på fälten, till att vandra runt öarna som farliga monster. Vi ska också hämta syskon på förskolan, ta hand om kusiner som kommit på besök, och se till att vi kommer hem i tid till middagen.
På spelplanen ligger olika rykten, som ska ge oss information om mysteriet vi ska lösa. Vi går i skolan i Stenhamra och det är därifrån äventyret utgår,så när ett av våra rykten ligger på Adelsö blir tiden knapp.
– Det är precis som i verkligheten, man kan inte ta sig dit och tillbaka utan att komma sent hem, säger Lina.
För att lyckas behöver vi samarbeta och prata ihop oss om strategier.
– I sådana här samarbetsspel blir det hela tiden ett samtal. Det är väldigt socialt, säger Frida.
– Man kan spela fia med knuff under total tystnad, men det går inte här, säger Lina.
En helt egen värld
Men enkelt är det inte. Frida har läst regelboken från pärm till pärm och tittat på Youtube-tutorials inför vår speleftermiddag men ändå snubblar vi då och då på spelordning, regler och alla detaljer som ska bli rätt.
– Det blir roligare ju fler gånger man spelar spelet. När man kommer in i det och kliver in i sin karaktär och den här världen, säger Frida.
https://www.mitti.se/nyheter/malaroarna-blir-scen-for-nytt-bradspel/reptdp!TlquVv2yy9@XZeb0XeieVQ/
https://www.mitti.se/nyheter/simons-bocker-blev-prisat-rollspel/repqhC!uRP8dbIF8TgjNuLnFdKXig/
För det är verkligen en hel liten värld i detta brädspel – en som är uppochnervänd men samtidigt vardagligt välkänd. Diskbänks-science fiction har Simon Stålenhag själv kallat det.
Och att det är Mälaröarnas landskap som är arenan är det ingen tvekan om, med sina fält och märkliga ljussken – även om det på verklighetens Färingsö möjligen kommer från Swegros växthus och inte från ett övergivet forskningsprojekt.
– Bussarna som går längst ut på Färingsö slingrar sig in i alla kringelikrokar, säger Lina.
– Så många gånger har min telefon dött och jag suttit och tittat ut genom fönstret hela resan. Jag förstår hur man kan bygga hela världar kring det.