Utanför Gustav Vasas kyrka vid Odenplan står ett 50-tal granar uppradade. Här står även julgransförsäljaren Mats Persson. Och här har han stått varje december sedan 1988.
– Det började med att jag hade en bekant som sålde här, och frågade om jag ville vara med. Det var för 36 år sedan, säger han och skrattar.
Rödgranen köps in från Halland och kungsgranen från Danmark. Enligt Mats Persson säljs det ungefär lika många av vardera.
Pekka Pääkkö
150 granar per år
Försäljningen startade vid första advent och fortsätter fram till jul. Men enligt Mats Persson börjar den riktiga rushen inte förrän sista veckan före jul.
– Det är en del till första advent och sedan till Luciahelgen. Däremellan är det rätt lugnt. När det sedan börjar närma sig jul kan vi ha lång kö här.
Försäljningen brukar ta till på kvällar och helgar. Mats Persson känner igen många av sina stamkunder från tidigare år.
Pekka Pääkkö
Han brukar sälja runt 150 granar varje år. Och efter alla dessa år har han lärt sig ett och annat om dem.
– Man ska direkt ha ner granen i en hink med vatten och låta den dra åt sig ett dygn. Det viktigaste är att låta den vänja sig och låta den stå lite svalare först. Sedan ska man aldrig låta det bli torrt i julgransfoten.
Sålt till flera generationer
Trots att Mats Persson är 69 år gammal och numera pensionär fortsätter han att sälja granar varje jul.
Hur kommer det sig att du fortsatt så länge?
– Det är det sociala. Jag har många stamkunder som kommer varje år. Det är familjer och deras barn som jag sett växa upp och som fortsätter att komma hit som vuxna. Det är flera som känner igen mig, det är fint.
Inte lika viktigt för alla
Utanför kyrkan är det mycket människor i rörelse. En av dem är Jörgen Willgård som bor precis runt hörnet.
Han bär på något barrigt. Men det visar sig vara något annat än en gran.
– Det är grankvistar. Vi har en altan vid vår lägenhet och ska ha dem över våra blommor som ligger i krukor så att de klarar sig över vintern. Då blir det också lite juligt, säger han.
Blir det någon gran också?
– Min sambo ville det. Men det blir så mycket barr. Jag vågar knappt säga det, men det blir nog en plastgran i år.
Trots att det inte blir en gran i år blir det åtminstone lite barrdoft hemma hos Jörgen Willgård.
Pekka Pääkkö