Sex män har jobbat långa dagar på gamla Lidingöbron den senaste tiden. De har åkt upp i en skylift för att klippa ner den båge av stål som under många år har synts på håll. Någon gång under oktober kommer den att vara helt borta.

Att från höga höjder plocka ner något så pass tungt är ett riskfyllt arbete.

– Det är viktigt att man gör det på rätt sätt så att inte konstruktionen kollapsar. Man måste tänka lite innan man sätter igång och kapar, så att man inte tappar delar och konstruktionen faller ihop, säger Jan Werner.

Det känns nostalgiskt att se den gamla bron gå, tycker Sticklingebon Veronika Stemme.

Pekka Pääkkö

– Där vad vi varit mest bekymrade över – men vi har räknat på det och kontrollerat våra beräkningar.

Jättelik

Lugn och trygg blev Jan Werner när han fick tag i två tillräckligt rejäla pråmar, som ligger under bågen och håller uppe hela konstruktionen.

– De är väldigt stora, jätte­lika. Så nu har vi inga farhågor.

Hur skyddar sig arbetarna?

– De följer ju arbetsmiljölagarna. De har en kran och en skylift. Med hjälp av en skärbrännare tar de stålet en bit i taget när de åker upp.

Jan Werner menar att ­arbetet går bra och enligt tidplan, efter att man gjort omfattande studier innan.

I veckan kan Lidingöbor stå på den nya och titta på när arbetarna jobbar högt uppifrån skyliftens korg – och skär ner bit för bit av den övre bågen.

– De jobbar i två skift och det är långa dagar. De skär bort stålet och lyfter ner det – för att sedan lägga det på pråmen på ett säkert sätt.

Stålet skeppas i väg till Oxelösunds järnverk. Det ska smältas ner för att återvändas och bli armeringsjärn. Massor av stora brodelar ligger redan nu på en pråm under bågen.

Är du nervös över det här?

– Nej, det var jag innan vi hade planerat jobbet. Nu är det välplanerat, genomtänkt och gubbarna har bra instruktioner om hur de ska göra.

Sticklingebon Veronika Stemme stannar med cykeln på den nya bron, för att fota den halva båge som finns kvar på den gamla.

Nostalgiskt

– Den är ett landmärke man sett i alla år som försvinner. Känslomässigt betyder den något för mig. Jag känner nostalgi, säger Veronika Stemme.

Karin Brodén Andersson är på väg till Lidingö från hemmet vid Odenplan – eftersom hon tycker så mycket om butikerna i Torsvik.

Pekka Pääkkö

– Sedan välkomnar jag den nya bron för den är fantastisk att cykla på.

Cyklar här gör även Karin Brodén Andersson, före detta rektor på Torsviks skola. Hon är här för att hon saknar Torsvik. Den gamla bron har inte heller hon några nostalgiska känslor för.

”Riv den!”

– Riv den! Det finns väl ­ingen anledning att ha kvar den tänker jag, säger hon.

– Jag har bara jättemycket positiva känslor för den nya bron. Den nya bron är faktiskt helt perfekt.