"O sole mio", sjunger Matti Koski, 81. Fast på finska, och då heter det "Aurinkoni".
Det märks att det inte är första gången han tar ton. Tolkningen av låten är klanderfri och lockar till allsång.
– Det kändes bra, säger han efteråt.
Matti Koski bjuder på sin tolkning av "Aurinkoni", en finskspråkig "O sole mio". Till höger om honom Hannu Toivanen, en annan hängiven karaokedeltagare.
Mikael Andersson
Liksom ytterligare ett 30-tal sverigefinnar har Matti letat sig till Träffpunkten Allén i centrala Sundbyberg denna fredag, ty fredag betyder karaoke. Finskspråkig sådan.
Onni Lantto, 83, river av en tango: "Rakkautta ei se ollutkaan". På svenska betyder det "det var inte kärlek alls".
En gnutta melankoliskt, som så ofta när det gäller melodier från de tusen sjöarnas land.
– Man tolkar sina djupaste känslor, säger Onni.
Ebba Kaisa Röjerman tar över mikrofonen från Onni Lantto, som tar chansen att dansa med Ami Peltonen.
Mikael Andersson
Dem, menar han, har man i hemlandet. Enligt Onni är det nästan omöjligt att sjunga svensk karaoke när man är finne.
– Den känslomässiga biten är helt annorlunda.
Tusentals sverigefinnar
Frågan är om han talar för en dryg tiondel av Sundbybergs befolkning. Så många sverigefinnar, cirka 6 000, bor här om man tar i lite och räknar med både första, andra och tredje generationen.
Ett är säkert: I Sundbyberg ska det finska språket skyddas och främjas. De förväntningarna ställs på kommuner som ingår i förvaltningsområdet för finska, vilket Sumpan gör.
Heli Kivimäki Hedin, samordnare på staden, tycker att det arbetet är viktigt.
– Kulturen dör ut annars. Vill man att den ska finnas måste språket finnas kvar, säger hon.
Heli Kivimäki Hedin, samordnare på Sundbybergs stad, med sin dator. På den sitter en dekal med påståendet "d e inne o va finne".
Mikael Andersson
Så hur håller man det vid liv? Sverigefinska föreningar är ett sätt, karaoke inom stadens seniorverksamhet ett annat.
Dalande engagemang
En fredag som denna går det att ta på sisun inne på Träffpunkten Allén. Dansvännerna Anne Somero, 69, och Teuvo Saari, 77, är raskt uppe och svänger sina lurviga när Onni sjunger.
Är det tango så är det, och Anne har dansat sedan hon konfirmerade sig.
– Det var då man fick tillstånd från sina föräldrar, att "nu kan du gå ut och dansa", säger hon.
Anne Somero och Teuvo Saari dansar, Onni Lantto sjunger. Så kan det gå till när det ordnas finskspråkig karaoke på Träffpunkten Allén.
Mikael Andersson
Hon tror att tidsfördriv som detta kan vara en livboj för äldre, pensionerade sverigefinnar.
Samtidigt ser flera på Träffpunkten ett svalnande intresse för finskdoftande verksamheter.
Bland dem självaste karaokeledaren, Lauri Kuusinen. Han har kommit hit och bjudit upp till sång i fyra, fem års tid nu.
– Det blir också ett tillfälle att träffas och prata. Det är viktigt även för mig.
Lauri Kuusinen är mångårig karaokeledare, så även på Träffpunkten Allén.
Mikael Andersson
Senare generationers sverigefinnar, menar han, bryr sig inte lika mycket om finsk kultur.
– Men man kan inte tvinga sådana aktiviteter att hållas vid liv. Dör de ut så dör de ut.
Nya intressen
Kanske är det som det väldigt ofinska bandet Byrds en gång sjöng, att "to everything, turn, turn, turn, there is a season".
Men Heli Kivimäki Hedin tror inte att suget efter de finska rötterna är moget för ättestupan. Däremot visar det sig kanske i något helt nytt när ungdomarna får bestämma?
– Om det är boboll, karelska piroger eller finska filmer vet jag inte. Det kan vara lite allt möjligt.