Via en smal grusväg förbi Eggeby fornpark breder det stora gröna fältet ut sig.

Här, längst upp i Brunnby Vik, håller Upplands Väsby Bågskytteklubb till – och har gjort det i snart 60 år.

Lugnet den här soliga måndagskvällen bryts endast av ett intensivt fågelkvitter.

Längst ner på planen står måltavlorna, "buttarna".

Att skjuta en pil och se den dimpa in i gult, bulls eye, på 70 meters avstånd är för många bågskyttar det främsta målet.

Medlurad av kollega

Märstabon Vesa Timoskainen gör några finjusteringar på sin båge. Skruvar lite här, drar åt lite där. Han är en av de som fattat tycke för den växande sporten bågskytte – men skulle kalla sig nybörjare.

– Jag blev medlurad av min kollega i november förra året och fastnade direkt. Det lugn som finns i sporten är helt underbart.

Han uppskattar det ostressiga i sporten.

– När man skjutit sin serie pilar väntar man tills alla är klara och går fram till butten och hämtar dem. Ingen springer, ingen stressar.

Han tar i för att dra strängen långt bak. Det snärtar till när pilen lämnar bågen och med ett vinande ljud söker sig fram till måltavlan.

– Helt okej, säger han om träffen.

Bågskytte är en relativt liten sport i Sverige, men stor i Nederländerna, Frankrike och Tyskland.

Men när filmerna "Hungerspelen" och "Modig" kom 2012 rådde rena bågskyttefebern i Sverige.

– Då ville många testa att skjuta med pil och båge. Men intresset är faktiskt ännu större nu, säger Mikael Eriksson, ordförande i Upplands Väsby Bågskytteklubb.

Vad är det som lockar?

– Det är en individuell sport som är otroligt rolig och självutvecklande. Den passar alla åldrar och hela familjen. Alla skjuter utifrån sina egna förutsättningar. Vi har heller inget krav på att du ska behöva tävla. Det får komma naturligt när du är mogen.

I Väsby provar 70–90 personer på bågskytte varje år. Ett 40-tal går vidare till bågskytteskolan.

– Hos oss börjar man med barebow, en ren båge utan stabilisatorer och sikte, säger Mikael Eriksson.

För den som vill köpa utrustning kan man få en som håller i många år för runt 3 000 kronor.

– Då kan man byta ut mittendelen, stocken, och lemmarna, sidodelarna, när de blir slitna.

Det krävs ingen fysisk styrka för att skjuta pil och båge.

– Koordination och mjukhet är det som behövs.

I Väsbyskolan på vintern

På vintrarna tränar bågskyttarna inne i Väsbyskolans gymnastiksal. Men den har sina begränsningar och är inte handikappanpassad.

– Vi har jobbat med kommunen för att flytta inomhusverksamheten till bättre alternativ, men vi konkurrerar ju om kommunens lokaler med bollsporterna. Dessutom kräver vår verksamhet specialanpassningar som försvårar för kommunen att kombinera vår verksamhet med andra sporter.

Bygga klubbhus och ordna toaletter är nu klubbens prioritet som första etapp i ambitionen att få till en modern handikappanpassad året-runt anläggning för bågskytte – helst i Brunnby Vik. Enligt Mikael Eriksson är även fritidskontoret med på noterna.

– En året-runt anläggning för bågskytte skulle kunna tillföra kommunen en hel del. Bland annat får klubben förutsättningar för parabågskytte och dagverksamhet, till exempel för personer med funktionsvariation.

Roger Schröder är ofta sedd på banan där han tränar både vuxna och ungdomar mellan 10 och 20 år.

– Det är hur enkelt som helst att skjuta pilbåge, det är att träffa där man vill som är svårast, säger han och skrattar.

Han beskriver sporten som "enormt rolig".

– Det är bara att komma och prova. Det är lite krävande först, men det ger med sig.

Sollentunabon Anders Sandström var med i juniorlandslaget i bågskytte som tonåring.

Charlotte Arwedsson