Ateljén i svinstian vid Ekebyhovs slott har stängt och under vårvintern hängde den utställning som skulle bli Veronica Cornils-Bergs sista i Galleri Utkiken i Ekerö centrum.

– Men så frågade de om jag ville ställa ut här i slottet under sommaren. Och jag sa ja. Men sen blir det inte mer.

Är du säker?

– Ja absolut. Nu har vi det i tryck. Detta är den absolut sista.

Nästa födelsedag blir Veronica­ Cornils-Berg 90 år och åren tar ut sin rätt.

– Kroppen är skröplig och nu vill jag göra andra saker. Jag vill läsa mina böcker en sista gång innan jag lämnar bort dem. Och så vill jag skriva.

Det hon skriver är historien om Ekebyhovs slott och kampen som vaknade
i henne när Ekerö kommun i början på 1980-talet planerade att sälja slottet.

Veronica Cornils-Berg.

Stefan Källstigen

– Det handlar om drömmen om Ekebyhov och de saker som kan tyckas vara tillfälligheter som gjorde att jag kämpade för den här platsen.

– Jag såg framför mig ett kulturcentrum. Tidigare hade vi konstnärer här ute bara kunnat ställa ut en gång om året i Tappströmsskolans matsal. Vi behövde en mötesplats. Och ett kafé!

Välsignad plats

Förra sommaren firade slottet dubbelt jubileum: 400 år av slott och 40 år av föreningsliv och kommunal verksamhet.

– Det blev som jag drömde om. Det är en välsignad plats, säger Veronica Cornils-Berg.

1983 klubbade Ekerös kommunfullmäktige igenom det slutgiltiga beslutet att inte sälja Ekebyhov.

Stefan Källstigen

Under sommaren ställer­ hon ut tillsammans med konstnärerna Ane Svenheden, Arne Tribukait och Marylyn Hamilton Gierow.

Veronica Cornils-Berg ställer ut metallskulpturer.

– Jag vill fånga den ständiga rörelsen i kosmos. Ingenting är fixerat och beständigt och en kort frekvens av en rörelse finns i mina verk.

Även Marylyn Hamilton Gierow ställer ut statyer. Hon har ännu inga planer på att låta detta bli hennes sista utställning.

Marylyn Hamilton Gierow ställer ut statyer av människor och djur, framför allt hästar. ”Jag har suttit på hästryggen hela mitt liv, så de känner jag”, säger hon.

Lisa Halldén

– Varje dag går jag till ateljén­ och gör något litet. Jag behöver hålla tanke och händer i gång, säger hon.

Lejon gav mod

En av hennes statyer, ett lejon i brons, står utanför universitetssjukhuset i Linköping. En kvinna som behandlats för bröstcancer där har skrivit till Marylyn Hamilton Gierow och berättat vad statyn har betytt för henne.

– Hon skrev att hon passerade lejonet varje gång hon gick för behandling och att den gav henne mod och kraft att fortsätta livet. Det visar att konsten vi gör betyder något, att den är viktig. Så jag jobbar vidare.

Men för Veronica Cornils-Berg är utställningskapitlet nu över.

– Jag vill inte producera något nytt. Det är dags att sluta.

Känns det vemodigt?

– Inte alls. Det är ett avsked, men det jag känner är glädje. Jag har fått arbeta
i konstens värld och fått leva ett liv i rörelse. Jag känner mig tacksam.