Vi sitter i ett rum i Bromma kyrka.
Det som hände 2020 lever kvar i den här församlingen.
Torbjörn Gustavsson, kyrkoherde, får en extra tyngd i rösten när han på sin mjuka Blekingedialekt pratar om utbrottet av coronapandemin för fem år sedan, och konsekvenserna församlingen upplevde i pandemins kölvatten, särskilt vid begravningar.
– Den perioden kommer jag ihåg var väldigt pressad för det var så mycket sorg och så mycket ilska mot allting.
Begravningar är en lagreglerad verksamhet som kyrkan måste genomföra, även om det är pandemi.
Myndigheterna hade starkt begränsat antalet besökare vid begravningar.
Vilka anhöriga skulle få gå?
– Det blev jättekonstiga frågor som vi församlingen fick hantera och det var en sorg, en jättesorg, den perioden. Det ringde förtvivlade människor till mig.
Liksom andra församlingar var Bromma församling tvungen att genomföra begravningar. Bröllop och dop fick man däremot säga nej till.
Anders Gustafsson
Senare ändrades reglerna vid begravningar, fler besökare tilläts. Församlingen kom senare att förrätta begravningar där man kunde delta digitalt men det ersatte aldrig personlig närvaro vid en begravning.
När man märker att helt samhälle går in i en rädsla och ensamhet, då måste kyrkan vara där.
– Det var inte så man ville ha ett avslut.
Med bröllop och dop var det annorlunda, ceremonierna var, och är, inte lagstadgade, församlingen tilläts helt enkelt inte genomföra vare sig dop eller bröllop.
Pandemin satte avtryck i församlingens arbete även på andra sätt: Många människor som kände sig ensamma och isolerade ringde till kyrkan.
Delade ut lussekatter
Under pandemin arbetade församlingen aktivt med uppsökande verksamhet.
– Vi hade våra kontaktnät och visste att i det huset sitter en ensam farbror, där borta sitter det där paret som har valt att isolera sig, och så vidare. I församlingen jobbade vi med så enkla saker som att baka lussekatter och sedan åkte vi runt och överlämnade de här lussekatterna i en påse på dörren, bara en sådan liten sak betydde oerhört mycket.
Frågan Torbjörn Gustavsson redan under pandemiåren ställde sig är om kyrkan verkligen ska stänga under en sådan här kris.
Torbjörn Gustavsson: "När man märker att helt samhälle går in i en rädsla och ensamhet, då måste kyrkan vara där."
Anders Gustafsson
– På ett sätt hade vi inget val, vi följde Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Men var det rätt beslut? Då fattade jag beslutet, jo, för vi vill ju inte bidra till att göra saker värre. Men församlingsmässigt sett är det inte en enkel fråga. Om alla andra stänger, ska inte kyrkan vara öppen? Är det inte då vi ska stå där och säga välkommen? Men sett till att sprida en sjukdom så kunde vi inte göra det. Däremot kan jag tänka mig att vi kanske hade gjort på ett annorlunda sätt i dag, jag vet inte riktigt hur, men när man märker att helt samhälle går in i en rädsla och ensamhet, då måste kyrkan vara där.