Dimma sveper kring fjälltopparna och löven har fallit från trädens grenar. Tuula Toledo greppar tandborsten. Inte för att jaga tandtroll utan för att sudda akvarellfärg från målarduken. 

– Det måste vara bra papper för att du ska kunna sudda, det här heter Arches och är på 300 gram per kvadratmeter. Ett tunnare papper går sönder, säger hon.

Tuula Toledos man avled under pandemin. I sorgearbetet började hon och grannarna Gun-Marie Åslev och Solveig Löfgren på Björnmossvägen i Älta att måla tillsammans.

Johan Kristensen

Det är onsdag och målardag för henne och grannarna på Björnmossvägen i Älta. Vattenkokaren puttrar och tuber med akrylfärg och lådor med akvarellfärg trängs på bordet.

– Här finns hembakta bullar om du vill ha, säger Solveig ”Solan” Löfgren.

I början av pandemin drabbades både Tuula Toledo och hennes man Iván av covid-19.

– Det var fruktansvärt jobbigt. Både att ha covid och sedan att han fick det.

”Jag har säkert målat 20 ugglor”, säger Gun-Marie Åslev som förvandlar stenar till rovfåglar.

Johan Kristensen

”Du är lat”

Maken vårdades på sjukhus men klarade sig inte. Han blev 74 år.

Då tog grannen Solveig Löfgren initiativ till målarmötena i föreningslokalen som ofta står oanvänd.

– Jag kände inte Tuula så mycket men jag hade hört att hon målade, jag visste att Gun-Marie målade också. Jag hörde efter med dem och så började vi.

– Grannarna tog hand om mig, säger Tuula Toledo.

Björkstammarna gjorde Solveig Löfgren genom att klicka akrylfärg på ett kreditkort.

Johan Kristensen

Hon har målat i över 30 år men sällan så frekvent som de senaste åren.

– Jag har svårt att måla hemma fast jag har plats. 

– Du är lat, säger Solan.

– Ja, det kan man säga. Jag gör något annat i stället, läser och lyssnar på mycket böcker.

De regelbundna mötena har också en baksida.

– Jag har många tavlor hemma i skåpen nu, högarna blir större.

– Det svämmar över, säger Solveig Löfgren.

Tuula Toledos man avled under pandemin. I sorgearbetet började hon och grannarna Gun-Marie Åslev och Solveig Löfgren på Björnmossvägen i Älta att måla tillsammans.

Johan Kristensen

”Inte bara en färg”

Hon visar fem björkar som hon har målat genom att klicka akrylfärg på ett kontokort. I förgrunden ligger en sten. Men först blev den inte alls som hon ville.

– Den såg bara ut som en svart klump. Men då lärde Tuula mig hur jag ska rita stenar. 

Tuula Toledo tar fram sin mobil och visar ett stenrös hon målat som skimrar från grått till blått till lila till rött och brunt.

– En sten har inte bara en färg – den har många. Du måste fånga dem om den ska se verklig ut.

”En sten har inte bara en färg – den har många. Du måste fånga dem om den ska se verklig ut”, säger Tuula Toledo.

Johan Kristensen

Gun-Marie Åslev gör också konst av stenar. Bokstavligen. Hon håller upp en bumling med vit ansiktsmask, klargula ögon och näbb. En hökuggla. Till och med en vas som hon hittade på second hand börjar likna rovdjuret som gärna jagar på dagtid.

– Jag älskar ugglor, de är så kloka och visa. En sten hade ett borrat hål för värmeljus. Den blev jättesöt. Jag har säkert gjort 20 ugglor men de flesta har flugit iväg till olika hem.

”Det svämmar över”, säger Solveig Löfgren om målningarna som blir allt fler av de regelbundna mötena.

Johan Kristensen

De tre vännerna har haft utställningar såväl för grannar som i Allianskyrkan i Älta. Barnbarn har gästspelat och målat tillsammans med dem. De uppmuntrar fler att måla tillsammans.

– Du behöver inte sitta ensam och måla. Det finns kanske någon lokal där du bor där du kan måla med andra. Och om du vill kan du komma hit och måla med oss, säger Gun-Marie Åslev.