En taggad farsa går ner för trapporna till källaren i Tre Liljor. Han ska hämta innebandyklubbor och lite utrustning.
Under klubbens 99 år har det funnits andra kanslier, det är bara lite oklart var eller när. Här, i de numer nyrenoverade lokalerna, har de i alla fall suttit i 15 år.
Överallt står blanka pokaler uppradade i långa led.
– Visionen är att vara en klubb för alla. Idrotten ska vara med hela livet, från noll till 99, säger klubbchefen Kristian Svensk.
– Vi är ett bra alternativ med bas i Vasastan, Norrmalm och Hagastan.
Trulz Mörehårdh
NSK grundades på Hälsingehöjden 1926 av Henry ”Spalla” Ljungström. Då som nu är en av klubbens grundpelare att aldrig säga nej till någon som vill gå med. Nu firar man 3 500 medlemmar och är därmed en av Sveriges större idrottsföreningar.
– På 20 år har vi gått från 500 till 3 500 medlemmar. De senaste fem åren har vi ökat med tusen personer.
Den klart största grenen är fotboll, med drygt 2 200 spelare. Handbollen är minst med runt 50. Snabbast växande under hösten har varit bordtennis.
– Bara dagen efter att Truls tog emot Jerringpriset anmälde sig 20 nya. Alla våra hallar är fyllda till brädden, men det är mycket roligare att behöva göra plats för fler än att behöva jaga nya. Vi har startat fler grupper för att kunna erbjuda alla en plats, säger sportchefen Daniel Schaffer med ett leende.
Det har alltid funnits högt rankade bordtennisspelare i NSK som spelat
i både höga divisioner och ungdomslandslag. I dag har de omkring 600 spelare, och tvingats skapa en väntelista.
Likt andra klubbar står de inför det ständiga problemet med brist på idrottshallar och träningstider.
– Det skar i hjärtat att behöva sätta upp en väntelista. Vi vill tro att vi är rätt unika
i att ta emot alla som vill spela, säger Kristian Svensk.
En motpol
För första gången har klubben tvingats hyra lokaler utanför stadens bestånd – en källarlokal på Sveavägen. De har även startat ett samarbete med Immanuelskyrkan för att låna deras idrottshall och därmed nå ut till fler som inte idrottar i dag.
Framgången tror de beror på att klubben har breddat utbudet och skapat grupper för folk i alla olika åldrar. Från knattefotboll till pingisträning för personer med Parkinsons sjukdom.
På frågan om hur svårt det är att tävla med större klubbar som AIK och Djurgården svarar Kristian Svensk att de inte ser dem som konkurrenter.
– Alla vill ju samma sak – att barn håller på med idrott. Men vi vill även vara en motpol till de allt tidigare elitsatsningarna. Hos oss ska man så klart kunna nå elit, fast på längre sikt. Det ska finnas förutsättningar att bli bäst, men utan att utesluta någon.