Borde åldrande betraktas som en sjukdom? Kan döden skjutas upp på obestämd framtid, med teknikens hjälp?
Det är svindlande frågor, kanske provocerande för en del – men som börjar ställas av allt fler.
Så sent som i augusti kom exempelvis en bok på den svenska marknaden: Läkemedel mot åldrande, med undertiteln ”hur modern vetenskap ger oss obegränsad frisk livslängd”. Författare är Linus Peterson, ingenjör i läkemedelsbranschen och initiativtagare till nätverket Swedish longevity cluster.
En som fascineras av tankarna är Josefin Ankarberg, regissör och skådespelare på Moment teater i Gubbängen.
– När jag började läsa om det här kändes det ganska udda men sen har det hänt en massa. Bara senaste halvåret har det kommit flera böcker, konstaterar hon.
”Lämpar sig för satir”
Hennes nya pjäs, skriven tillsammans med Alexander Ohakas, har fått namnet Dödshatarna och är en existentialistisk satir om ämnet.
Publiken får följa en liten grupp, kallad just Dödshatarna, när de träffas på en kursgård i Småland för att umgås och peppa varandra på vägen mot evigt liv.
– Det lämpar sig bra för satir. De här personerna lever som i en egen liten verklighet. Medan vi andra undrar om jorden ens finns kvar i sin nuvarande form om 150 år, då vill de bli 150 år, säger Josefin Ankarberg.
Som ofta på Moment spelar musik en viktig roll i föreställningen. De fyra skådespelarna utgör också ett band, och det utlovas bitterljuva låtar om döden.
Premiär på Moment i Gubbängen nästa helg.
Angie Gray
Spänd på reaktionerna
Samtidigt som Josefin Ankarberg hoppas att föreställningen ska locka till skratt, vågar hon inte vara tvärsäker på vad publiken ska tycka om ämnet.
– Jag vet verkligen inte vilka reaktioner det kommer bli. Jag är genuint nyfiken på vad det här ska väcka i folk, säger hon.