– Det känns galet, lite overkligt. En väldig omställning blir det, säger Marie Scheiber som har jobbat som dagmamma i 36 år, varav de senaste 33 i Viby.

Hon har i många år samarbetat tätt med kollegerna Marie Hansson och Monica Törnqvist, och de bär båda på liknande känslor.

– Det är lite tråkigt egentligen. Det kommer att bli tomt, säger Marie Hansson, med 32 år som dagmamma i Viby på cv:t.

Monika Törnqvist, som började sju år tidigare, fyller i.

– Ja, så klart känns det vemodigt. Framför allt i höst kommer det att kännas tomt. Jag får försöka låna mina barnbarn så mycket som möjligt, säger hon.

Samling på Väpnarevägen

Det är första dagen i april och de tre dagmammorna möts som oftast upp strax efter klockan 09 i Väpnarevägens ände, precis intill Järvafältet, med sina numera blott åtta dagbarn tillsammans.

– Förr hade vi åtta barn var, men vi har tagit in färre de senaste åren och i fjol inga alls eftersom vi visste att vi skulle gå i pension, säger Marie Scheiber.

När alla är på plats är det samling med Mullesången. Sedan bär det av, mot skogen.

Soldatvägen passeras, sedan tar naturen vid.

Mikael Andersson

Trafiken på Soldatvägen är obefintlig men den passeras med försiktighet, titta vänster och höger och vänster igen, och därefter tar naturen vid.

Lär sig om naturen

6-åriga Liv får bära Mulle-pinnen i dag och tar täten. Precis innan kraftledningsgatan stannar Monica Törnqvist gruppen och frågar om de vet vad det är för träd som står till höger om stigen.

I dag fick Liv bära Mullepinnen. "Och då ska man gå först", säger hon.

Mikael Andersson

Flera av barnen vet svaret, lärkträd, och känner senare under promenaden igen även videung, rönn, asp och grävlingsbajs.

– Vi brukar ge dem namn, som ”hårige rönn” och vasse aspe” och även upprepningen hjälper. De blir oroligt duktiga, säger Monica Törnqvist.

"En myra på huvudet"

Ibland går de ända till Bögs gård men i dag är målet ”Mulleplatsen”, en bergknalle med en lagom stor platå i en glänta där dagmammorna tar fram liggunderlag att sitta på.

Alla barnen har med mellismatsäck i sina egna små ryggsäckar.

Ibland går skogspromenaden ända till Bögs gård och Naturskolan, men i dag blev det stopp på Mulleplatsen bara en bit in i naturen på Järvafältet.

Mikael Andersson

– Vet ni vad det är för dag i dag? frågar Monica Törnqvist när alla har slagit sig ner.

Några olika veckodagar kastas fram som förslag innan Monica förklarar att det är den 1 april och att det betyder att man får luras. Barnen är inte nödbedda.

– Monica, du har en myra på huvudet! ropar Liv snabbt.

"Det här kommer man att sakna"

Några timmar tidigare var det frost i marken, men nu värmer vårsolen på så bra och mössor och halsdukar snart åker av.

– Så här bra har vi det på jobbet, säger Monica Törnqvist.

– Ja, det här kommer man att sakna. Det är ofta folk som går eller cyklar förbi oss säger att ”åh vad ni har det mysigt”, berättar Marie Scheiber.

Morgonens frost är som bortblåst och solen värmer på bra i skogsgläntan.

Mikael Andersson

Men nu är det alltså sista våren för dagmammorna i Viby. I början av juli går alla tre i pension, och därmed finns inte längre några dagmammor alls i kommundelen.

– Det finns ingen återväxt. Vi är slutskjutsen, säger Monica Törnqvist.

Annat var det förr. När de började fanns omkring 40 dagmammor i Viby, berättar Marie Scheiber.

– Det är synd att det försvinner som alternativ, tycker Marie Hansson.

"Ett utdöende släkte"

Hon tror inte att nya dagmammor kommer att starta verksamhet i Viby i framtiden heller.

– Nej, vi är nog ett utdöende släkte.

Att Vibys sista dagmammor har varit uppskattade behöver de emellertid knappast tvivla på. Flera tidigare dagbarn har senare haft sina egna barn hos dem och gamla dagbarn kommer ofta fram och vill prata när de är ute och rör sig i Viby.

– Många gamla dagbarn har också kommit tillbaka och gjort prao hos oss, säger Monica Törnqvist.

Dessutom planerar föräldrar för en storslagen avtackning när det väl är dags, med familjer från både i dag och förr.

– Jag hade själv tänkt att ha en stor fest och bjuda hem alla mina gamla barn och föräldrar, men jag räknade och det blev över 130 barn, så det blir nog lite svårt, säger Monica Törnqvist och skrattar.