Inger Lernevall vill genom sitt författarskap utforska vad som händer med människor i dåliga relationer.

– Människan är ju ett flockdjur och vi behöver våra relationer. Ibland håller vi fast i vissa relationer som inte är helt hundra och ibland kanske vi inte ens funderar över det. Och när de bara rycks undan blir man väldigt naken och ensam.

Hur hämtar du inspiration?

– Det behöver inte var självupplevt. Det kan vara en tanke jag haft, något jag sett eller läst, något som mina kompisar varit med om och som har gjort intryck på olika sätt, säger hon.

Vill inte skriva banalt

Förra året släpptes Inger Lernevalls andra bok "Jag går nu. Tror jag". Boken handlar om Lotta som lämnar sitt vardagsliv och flyr ut till det enda som är hennes eget, sommarstugan.

– Det är ingen feelgood-roman med romantik och lyckligt slut. Det handlar snarare om Lottas utveckling, hur hon gradvis kommer på fötter igen och det är ett öppet slut.

Så du tycker lyckliga slut är trista?

– Nej. Men det ska inte bli banalt. Jag gillar att gräva i svårigheterna men det ska inte vara nattsvart. Det måste finnas lite hopp.

Skriver ofta på bibblan

Hemma, på kontoret i stan eller landstället på Väddö. Det är platser där Inger Lernevall ofta skriver på.

– Men en plats jag vill framhålla är faktiskt tysta rummet på Väsby bibliotek, dit har jag gått ibland när jag verkligen har behövt fokusera, säger hon.

Kärleken förde Inger till Runby

Inger Lernevall bodde i Stureby och hennes man Stig bodde i Uppsala.

– Det är en rätt söt historia, skrattar Inger Lernevall.

Efter sju år som särbos orkade de inte längre åka och hälsa på hos varandra varannan helg.

– Men ingen av oss var intresserad av att flytta hela vägen. Så då tog vi reda på att Väsby ligger ungefär mitt emellan Stockholm och Uppsala med pendeln, så vi kompromissade och köpte ett hus där.

Vilket är ditt bästa sommartips i Väsby?

– Jag måste nog säga Runbyskogen och Runsahalvön, fantastiskt hur mycket varierad natur det finns inpå knuten i Väsby.