En ung man gick genom Sätra centrum innan han sköts till döds inför ögonen på både vuxna och barn i början av augusti. Midmey Robledo befann sig inne på gymmet och tränade när hon hörde en kvinna skrika ”de skjuter”.

– Jag ser hur människor springer och att någon ligger ner. Jag har jobbat inom försvarsmakten så jag gick fram och hjälpte till för att försöka rädda hans liv, säger hon.

Efter att mannen hämtats av ambulans förhördes Midmey och flera andra av polisen. Sedan fick de gå hem.

– Jag hade blod på mina händer och gick för att tvätta mig. Först då kom chocken och jag tänkte vad är det som händer egentligen. Så jag ringde till min vän Grace och vi började prata om vem som skulle ta hand om alla som hade sett skjutningen och blivit traumatiserade. Det var människor med barnvagnar som kom från tunnelbanan eller som var i centrum och handlade.

Patricia Aramburu, Midmey Robledo och Grace Caspers har haft många fina möten med andra Sätrabor på den nya mötesplatsen Blåuggla.

Angie Gray

Saknade krisstöd

De reagerade på att ingen från staden var på plats för att stötta de som bevittnat mordet och behövde bearbeta det som hänt. Så Grace Caspers ringde till Skärholmens stadsdelsförvaltning för att ta reda på hur de tänkte fånga upp alla människor, men blev inte nöjd med svaret.

– De sa att de hade satt upp lappar i centrum med telefonnummer som människor kunde ringa för att söka stöd. Då svarade jag att det kommer ingen att göra, vi behöver en lokal där vi kan träffas och prata, säger hon.

Så de tog saken i egna händer. Grace Caspers kontaktade Sätra centrums ägare som dagen efter gav dem tillgång till den före detta apotekslokalen som stod tom. 

– Vi öppnade lokalen och det började komma folk som pratade med varandra. Stadsdelsförvaltningen berättade att de velat få i gång nattvandring så vi bjöd in till det och fick ihop en lista med intresserade, säger hon. 

Patricia Aramburu, som jobbar med barn och konst i Skogsateljén i Sätra, uppskattade deras initiativ och erbjöd sig att hjälpa till.

– Jag har sett folk dö framför mig och tänkte att det här får inte bli vardag, säger hon.

Nu jobbar de för att få en förändring och ta tillbaka tryggheten i sitt område och lokala centrum. 

Hernan Paraguez repar med sitt band varje onsdag på Blåuggla.

Angie Gray

Tillsammans har de städat och dekorerat, köpt kaffe, te och fikabröd, satt på musik och sett till att lokalen står öppen så att folk kan komma förbi. 

– Vi som bor här måste samlas och skapa relationer. Det är viktigt att det finns trygga vuxna i området som kan hjälpa både vuxna och barn, säger Grace Caspers. 

Och många håller med. Flera som inte kunde nattvandra erbjöd sig att hjälpa till med andra saker och en styrelse tog form. 

Nu är flera olika aktiviteter i gång, förutom nattvandringar har de även dagvandringar.

– Vi har en grupp pensionärer som är ute och går dagtid. Skolan har sagt att de gärna vill att vuxna rör sig i centrum när barnen slutar skolan så det är jättebra, säger Grace Caspers.

Pensionärsgruppen håller även öppet för fika.

Patricia Aramburu dekorerar träfflokalen Blåuggla.

Angie Gray

Många engagerade

I lokalen finns nu flera andra aktiviter, allt är gratis. Hernan Paraguez repar där med sitt band på onsdagar och när de varit på plats har ungdomar kommit in och frågat om de kan få lära sig att spela.

Flera personer har skänkt instrument och högtalare och i lokalen finns ett pingisbord och schackspel. På väggarna sitter konst och den som vill ställa ut kan kontakta styrelsen. Här hålls också föreläsningar och zumbaklasser. En mattelärare har erbjudit sig att hålla i läxhjälp och Abdi Omar, som också är med i styrelsen, har startat en pappagrupp. Men det går också bra att komma in för att bara hänga och prata.

– Folk behöver ett offentligt vardagsrum. Det här är inte ett ställe där du lämnar ditt barn eller bara pratar med din kompis utan ett ställe att träffas och prata om högt och lågt. Jag har haft samtal om kvinnlighet, moderskap, recept och konflikter med sin partner, säger Patricia Aramburu. 

Föreningen och lokalen som inretts med mycket blått har fått namnet Blåuggla.

– Det är en positiv färg som påminner om havet som ger liv och lugn. Ugglan står för att vi ska lyfta oss, Sätra är inte bara skjutningar, vi är så mycket mer, säger Patricia Aramburu.