Deras skjortärmar är fulla av scoutmärken. Från utmaningar, läger och andra liknande aktiviteter. Rasmus Sundqvist tar upp en bunt märken han ännu inte har hunnit sy på sin scoutskjorta och lägger ut dem på bordet.
Ett som visar en rulle silvertejp är en favorit säger Rasmus Sundqvist. Märket fick han efter en tävling i katapultbygge med just silvertejp. Märket skapades av en annan kår.
– Sådana märken är roligare att ta då de inte har några krav för att få dem, säger Rasmus Sundqvist.
Emil Kenttä, Alexander Sundsjöö, Rasmus Sundqvist, Emelie Hellenborg, Ragnhild Eliasson är alla i gymnasieåldern och har alla varit engagerade i scouterna sedan barnsben.
I dag är de scoutledare ihop och ansvarar för olika grupper.
Att intresset för scouterna ökat är inte konstigt för dem.
– Jag hade ingen aning om vad handlade om men sen gick jag på en rekryteringsdag och såg dem göra upp eld, jag tyckte det såg så coolt ut. Då fastnade jag, säger Alexander Sundsjöö.
Rasmus Sundqvist har varit med i scouterna sedan han var sju.
Anton Kyhlbäck
Intresset ökat enormt
De senaste fem åren har Täby kyrkbys scoutkårs medlemsantal fördubblats. Många står på kö.
Även i Stocksunds scoutkår, som Mitt i träffar vid scoutstugan vid Stockbyparken har de blivit fler. Sedan Jens Winter började engagera sig 2014 har de gått från ett fåtal till 100 medlemmar.
– Förra året hade vi en kölista för första gången, säger Jens Winter.
Det finns många anledningar till att det ökat, menar han.
En är att barnen är bra på att rekrytera. När ett barn börjar tar det ofta med sig en kompis. Sedan kanske en till kompis tillkommer.
– Nästan en hel skolklass kan bli engagerad, säger Hannes Hultcrantz.
Jens Wintzer och Hannes Hultcrantz, Stocksunds scoutkår
Maria Svensson
"Alla kan vara med"
Scouterna vi pratar med radar upp många anledningar.
De var en av få fritidsverksamheter som höll i gång under pandemin. Scouterna har blivit mer synliga, föräldrar tycker det är en bra fritidssyssla som en motreaktion mot skärmtittandet. Att göra något annat än att sitta framför en skärm har många hakat på.
– När jag hämtade min son från hans första hajk hade han gått en mil i ösregn, men han var jätteglad ändå, säger han.
En annan sak är gemenskapen.
Scoutkompisgänget i Täby berättar att de har blivit som en familj. De är alla tävlingsinriktade – men till skillnad från fotboll mäter de inte prestationer mot varandra.
– Det kanske låter klyschigt men alla kan vara med utifrån sina förutsättningar och det är därför vi kan bli så många tror jag, säger Ragnhild Eliasson.
– Scouterna har ingen avbytarbänk, säger Alexander Sundsjöö.
Emelie Hellenborg och Ragnhild Eliasson har engagerat sig sedan barnsben i scouterna.
Anton Kyhlbäck
Bygger självförtroende
De berättar om allt de gör. Det klassiska som att lära sig hantera kniv, göra upp eld. Emil Kenttä visar ett bälte han har fått från en utmaning som handlade om att ta sig från en plats till en annan mitt i tjotahejti i Spanien.
Just nu planerar de att bestiga Kebknekaise.
– Vi ska borta i tio dagar i sommar, säger Emelie Hellenborg.
Allt de gör bygger ett självförtroende, menar de.
– Man lär sig att leda och organisera, något jag inte hade fått testa annars, säger Ragnhild Eliasson.
– Min pappa drog med mig på massa sporter men inget passade testade vi scouterna och det passa mig. Jag var blyg och vågade inte öppna upp innan, men sen i scouterna lärde jag mig det, säger Rasmus Sundquist.
Föräldraengagemanget behövs
Att scouterna blir fler innebär också utmaningar.
Både täbyscouterna och scoutledarna i Stocksund berättar att föräldraengagemanget är viktigt när fler barn vill testa.
– Många föräldrar har inte tid, vilket är tråkigt, säger Rasmus Sundqvist.
Föräldern Hannes Hultcrantz har engagerat sig som ledare de senaste två åren. Han instämmer.
– Vi kan egentligen ta emot hur många som helst om föräldraengagemanget finns där, säger han.
Ragnhild Eliasson, Rasmus Sundqvist, Emelie Hellenborg och Alexander Sundsjöö från Täby kyrkby scoutkår.
Anton Kyhlbäck
Hannes Hultcrantz och Jens Wintzer från Stocksunds scoutkår.
Maria Svensson