Ibland går saker sönder. Det har femåriga Leonie fått erfara.

– När jag var liten råkade jag ta sönder pappas glasögon. Jag tog dem och böjde dem åt fel håll.

Det slutade med ett nytt par glasögon åt pappa. Men i dag är det istället reparation som står på dagordningen.

Ute på Agnesberg förskolas gård i Solna har en drös 4–6-åringar samlats för att titta på Stig "Stickan" Andersson, från Seniorverkstan i Sundbyberg.

Framför sig har han en hög med möbler, leksaker och andra prylar som har gått sönder. Somliga av dem har barnen tagit med sig hemifrån, andra är förskolans.

– Är det någon som kan se om det har hänt något med lampan? undrar "Stickan".

– En plopp är borta, svarar en pojke.

– Ska vi ta och limma?

Reparerar själva

I sin "hokus pokus-låda" har "Stickan" lim, såg, tumstock och ...

– Det här vet väl alla vad det är, säger han.

– Hammare, svarar barnen i kör.

Faktum är att det här med reparation inte är något främmande för barnen. Sedan en tid tillbaka har Agnesberg förskola en "bokakut".

Där får barnen själva hjälpas åt att tejpa ihop skadade böcker.

– Om en sida inte är varsamt hanterad är vi väldigt öppna för att barnen ska hjälpa till och ta ansvar, säger Helena Mattsson, förskollärare.

Barnen flockas runt "Stickan" under hans genomgång av olika verktyg. Bland dem Freja i keps med rosa öron och Leonie till höger om henne.

Malin Lövkvist

Kompisarna Freja och Leonie har enligt egen utsago inte behövt reparera något som har gått sönder på förskolan. Däremot har de erfarenheter hemifrån.

– Vi brukar ibland laga lite saker, säger sexåriga Freja.

– En fågelholk på landstället hade ramlat av för att det blåste för mycket. Vi satte upp den igen, säger Leonie.

Ska lära sig påverka

Hållbarhetsperspektivet är en naturlig del av förskolans verksamhet, förklarar Helena Mattsson.

Däri ingår också att låta barnen göra studiebesök och träffa andra människor.

– Barnen ska lära sig att de kan vara med och påverka samhället.

Blir de intresserade av att reparera saker när de ser andra göra det?

– Jag hoppas det. Kanske inte att vi ser en direkt effekt, men mycket av det vi gör tar barnen med sig hem.

Helena Mattsson, förskollärare på Agnesberg förskola i Solna.

Malin Lövkvist

Stig "Stickan" Andersson är inne på ett liknande spår.

– De går hem och pratar med sina föräldrar. Det blir på ett sätt ringar på vattnet.

Enligt honom besitter Seniorverkstans medlemmar viktiga kunskaper om återbruk – som kommer att bli ännu viktigare i framtiden.

– Resurserna räcker inte hur länge som helst. Det gäller allt, från textil till rubbet.

"Underbart"

Att "Stickan" vanligtvis inte gör besök på förskolor kan vara svårt att tro, så tålmodig och pedagogisk som han är med barnen. Men nog kan det hjälpa att han har haft tolv barnbarn att öva på.

Huruvida det blir fler, liknande besök återstår att se.

– Jag kan tänka mig att göra det i framtiden, men inte i hur stor skala som helst. Det här gör vi ju gratis.

Bianca och Eva inspekterar Stickan som i sin tur inspekterar förskolans trasiga stol.

Malin Lövkvist

En sak är säker: Besöket har varit till glädje för både "Stickan" och ungarna.

Han fick bland annat sy igen ett hål på en kanin som en flicka hade med sig.

– Det var hennes älsklingsgosedjur. Det var underbart att se hennes min, hur hon tryckte den emot sig efteråt, säger "Stickan".

Också Leonie kan se fördelar med att reparera grejer:

– Om man lagar sakerna slipper man behöva betala mer. Man spar pengar och kan göra något annat för dem.